Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligheter i den 287
dömet icke från de nordiske grannarne, utan från de asiatiske; nåiden och hans trumma: schamanismen, infördes och inympades på Lapparnes gudalära. Jag kan icke anse trumningen ursprunglig hos dem, af tvåskäl. Det ena är det, att den lapska schamanismen har så talrika, i detalj gående likheter mod den nord-asiatiska, som är den mest utbildade och vidast spridda, att de icke kunna hafva skiljdt ursprung. Det andra är det, att hos Lapparne i öfrigt saknas all antydning till den för schamanismen grund läggandö tron på vetandets, på ordets, på sångens magt, som genomgår den finska föreställningen och der bryter ut på så talrika ställen i runorna — jag vill blott påminna om Kalevala, runan xxx, der Wäinemöinen icke blott i vredesmod qväder fram jordbäfning, utan sjunger den unge Joukahainen, med hund och allt, ned i kärret. Men denna upptagning är gammal, från ursprungliga hemtrakten, ty trumman har icke ingått i finska religionen; Sampo är för Finnen en afundsvärd lapsk tillhörighet. Huru vida ur den lapska trum-trolldomen
uppstått den forn-nordiska Seiðr, är en ännu outredd fråga *).
Sådan är i korthet den uppfattning af Lapparnes äldre religiösa föreställningar, till hvilken jag kommit på grund af de detaljer hvilka Meddelats i de närmast före gående två kapitlen. De visa alldeles samma förhållande som öfriga före gående skildringar: en blandning af skiljaktigheter från och likheter med de religiösa föreställningarna hos nu eller fordom till Lapparne gränsande folk. Egendomligheterne häntyda på ursprunglig skillnad från dessa folk eller sjelfständig utveckling af idéerna; likheterna utvisa långvarig beröring med grannarne och starkt intryck af deras öfverlägsna kultur.
*) Jag tillåter mig, med afseende på dess lösning, anföra följande. Det förut vidlyftigt omtalade Seite (pl. Seiteh), betyder egentligen de naturliga eller med konst formade stenar (och trä-bilder), hvilka Lapparne dyrkade; de förre kallades ock Saiva-kedge, helig sten. Friis säger (Mylhol.) att med Seite äfven förstods stället der sådan fans uppställd. Detta låter förklara sig der igenom, att sak och ord stå i samband med saiv, saivo, såsom här ofvan visats vara förhållandet. Ordet har ingått i forn-nordiska språket i jorm uf <i>seiðr = trolldom, siða = trolla, idka seid; men sannolikt icke direkt. I lithauiska språket finnas orden saitu, saiczu och saisti = spå, tyda tecken, samt saitas = spådom, med stammen <i>sit, saitate. Då Lappen icke uppfattade sin Seite så ensidigt och endast med afseende på spådomen, är det väl sannolikare att seiðr på den omvägen gått in i nordiskt språk. (Genom Vanerne? Seiden härleddes från Freya, Vanadis.) Då blir ock förklarlig den stora olikheten mellan Lapparnes spådomsväsende och seiden.
Denna utöfvades mest af qvinnor; spå-qvinnan satt, i egendomlig drägt med en trollstaf i handen, på en för henne bygd upphöjning; hon omgafs af sjungande qvinnor och var deras sång förföriskt skön; ingen trumning, ingen exstas omtalas; intet smakar lapskt. Dock omtalas i Laxdalingarnes saga (kap. 10), att en Lappqvinna utöfvade seid. Vanligen skiljas dock Lapparnes trolldomskonster helt och hållet från seiden och beskrifvas i de forn-nordiska sagorna alldeles så som i senare tid. — Anmärkningsvärdt är, att den sång som sjöngs vid björnfänget kallades Sida (se nyss ofvan, sid. 281).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
