Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kultur-ords betydelse. 291
på denna ö blifvit af Anglo-sachsarne undan trängda till Wales och
Högländerna. Hvar äro de galliska och de britanniska språken? hvar
alla de språk, sora talats af den mängd olika folk, dera Cæsar och
Tacitus uppräkna i Germanien? Må hända finnes ett eller annat ord qvar,
inblandadt bland de nu herrskande, i öfrigt äro de försvunna. Alla
dessa förändringar ligga inom den mycket korta tiden af 2000 år.
Men — och det är ett ojäfvigt stöd för min åsigt — inom alla
dessa land qvarstå, trots språk-likheten, omisskänneliga skilda stammar,
med väl bestämbara anatomiskt-fysiologiska karaktärer, med bjert
af-stickande traditioner, vanor, seder, sinnelag. Språket är det samma, om
än med dialekter; makten eller civilisationen har vållat det resultatet,
har nivellcrat hela folket; men naturen står segrande qvar och skiljer
Schwabarn och Wenden, Basken och Bretagnarn, Kentboen och
Högskotten, lika skarpt nu som 800 år före Christus, som kanske ännu liera
1000 år der förut.
Då så är förhållandet, alltid och öfver allt, så är det klart, att de
fysiska karaktärerna, för afgörandet af slägtskap, af stamförvandtskap
mellan folken, måste e£a företrädet fram för de linguistiska, om de
komma i kollision med hvar andra. Öfver ens stämma de i samma
resultat: så mycket bättre. Språket kan icke afgöra en fråga om
stam-identitet eller förvantskap, men det kan blifva ett vittne af värde i en
sådan fråga, sedan det underkastats ett korsande förhör af fullt
sakkunnig person.
Men språkets granskning kan hafva och har rätt ofta en annan
betydelse. Då ett folk en längre tid står i beröring, fiendtlig eller
fredlig, med ett annat folk, tillegnar det sig af det andras ordförråd.
Erfarenheten gifver oss dagliga bevis, att så är förhållandet nu för
tiden. Men så har ock säkerligen varit förhållandet från urtiden, och
må»ga af de ord, som nu genomgå flera språk, hafva troligen på det
sättet gjort sin rund genom verlden, åtminstone öfver kontinenterna,
■^e ord, det ena folket lånar af det andra, måste naturligen vara
företrädesvis, om icke uteslutande sådana som beteckna för låntagaren nya
begrepp eller åtfölja nya civilisations-fakta, dem han tillegnar sig. Det
adopterar dem sådana de äro, eller naturaliserar dem genom en liten
einstufning, ger dem icke så sällan en modifierad mening. År
låntagaren af lägre civilisationsgrad, hans språk till sin grund bjert
afstic-kande från grannens, ur hvilkens ordförråd han lånar, så blir långodset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
