Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 ord för natur-omgifningar,
vel gifva ett finskt, ryskt utslag. Castrén säger nämligen (I, sid. 158):
"Lapparne hafva haft den olyckan att komma i nära beröring med
främmande folkslag, medan deras språk ännu var i sin spädaste barndom,
och häraf har följden varit den, att språket ej blott upptagit en gränslös
mängd främmande ord, utan äfven i många grammatikaliska hänseenden
gestaltat sig efter främmande mönster. Just denna inverkan från skiljda
håll begrundar olikheten mellan de lapska dialekterna".
Att denna "barndom", med afseende på beröringen med de
nordiska folken, ligger ganska långt till baka, torde visa sig af det
följande, hvaruti spåren af det forn-nordiska språket blifva tydliga, äfven
i ett tillstånd som ligger före det i den isländska uppteckningen.
Det var vid en sådan granskning att vänta, att allt som hör till
natur-omgifningarne skulle af Lappen vara tidigt i akt taget och
namn-gifvet. Så finner man ock benämda sol, jord (mark), vatten, elf, sjö,
himmel, stjernor (t. o. m. konstellationer: karlavagnen kallas tjuren
eller bågen, orion kallas njallan m. m.), vindar och väder, berg, skog,
vilda träd-, växt- och djurslag, o. s. v.*). Men så snart det gäller
ge-neralisation, uppställande af grupper, äro orden vanligen hemtade från
grannarne. Så t. ex. heter verlden, såsom ett helt, manelrno (af finska
maci, jord och elme, land, således den jord på hvilken vi trampa) eller
värald. Benämningarne för haf: säv, säva (af fornnord. sær, genit.
sæfar eller af det got. saivs?) och mär, mara (egentligen hafstrakt
enligt Lex. Lapp.), äro af nordiskt ursprung. Sist anförda ord äro äfven
i annat hänseende af vigt, ty de häntyda, liksom mycket annat, der på,
att Lapparne först i beröring med nordiska folk lärt känna hafvet och
af dem fått namn på detta. Ett temligen vanligt namn på haf är det
ock möjligen från nordiskt språk lånade ape, hvilket dock egentligen
betyder vidsträckt myr **). — De norske Lapparne hafva egna namn på
alla fyra hufvud-väderstrecken, men de svenske hafva hemtat sitt namn
för norr från nordiskt språk; de säga nuorta eller nuortta, med cn
mängd derivater. Jag antecknar detta såsom ett exempel der på, att,
*) Elf heter på lapska äno, ådno, dädno. På sskr. betyder dänu dagg, droppa, vått, dänu
på zendiskii flytande, flod. Ilär ifrån härledes sannolikt både det lapska ordet samt
Tana-och Donau-flodernes namn.
*’) Thomsen härleder (sid. 51, not) säv af sö, icke af saivs, der imot af detta saivo, klart
ställe i sjö, men med ett? Då här vid hänger en religiös föreställning om sjö-jungfrun,
som ofvan sid. 245 omtalats, synes detta senare icke kunna vara riktigt. Ahlqvist, som
om alla finska stammar gör samma aum. som jag om Lapparne, nämligen atl de icke
känt hafvet förr än vid beröring med nordiska folk (sid. 145), härleder, liksom Thomsen,
utan tvekan, ordet ape, üppe ur haf. Ap, api är dock sskr. och fornpersiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
