Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 snickring; smide och metaller;
osannolikt är intet derå*), ocli måtte det senare lemna upplysning om
olpans utseende, hvar om stor tvekan råder!
Snickring hafva Lapparne naturligtvis länge känt, nämligen i den
mon som han utfördes med knifven eller enklare verktyg. Äfven
såsom konst visar sig detta yrke ursprungligt i t. ex. sniderier, såsom
flera lapska ord tyckas utvisa: viäret tälja, vuolet snickra med knif,
suogget genomborra och på det sättet utskära prydnader, kirjot och
tjedet (af tälja?), utskära grannlåter genom ristning; tjala, tjuoppet
hugga (jfr engelska chop; på båda hållen förmodligen afljudet!), m. fl.
t. o. m. vadnet svarfva (finskt); — man vore här vid frestad att tänka
på bäfvern (vadiiem) och hans gnag kring träd och stockar.
För orden smed och smida, hvilka i forn-nordiska och än mera i
den gamla finska mytologien och sagan ständigt förekomma och spela
en stor röle, finnas icke andra lapska ord än smid, smidda och smiddet
eller smirjo, smirjet, åtminstone i svensk-lapskan; ravdde smed, är
norsklapska; dessa ord äro alla lån ur nordiskt språk, det sista härledt af
forn-nord. rauöi myrmalm, hvilket, på samma gång clct visar källan för
det enda finskt-lapska ordet för jern: rauta, route, tillika antyder den
natur-form, i hvilken jernet först af dessa folk användes. Finskan
har dock eget ord för smed, nämligen seppä; huru vida detta är lånadt
från annat håll, är mig obekant**). Att smidet icke kan vara någon
ursprunglig eller ens någon särdeles gammal konst hos Lapparne visas
äfven af det förhållandet, att de fått namnen på alla metaller från sina
skandinaviska grannar: bli, blijo, lag jo, slija — bly; air (forn-sv. er,
forn-nord. eir, nuv. erg?) och knoppar, koppar (modernt); veike messing,
äfven koppar, är finskt; stale, teres (Fjellner, af finska terä, egg) stål;
silb, gäll guld, tadne tenn (står märkligt nära stannum), malm, gruv,
o. s. v.; laire lera (forn-nord. leir), kalk, Hit (krita). — Dessa ord blifva
af vigt, då jag kommer till den allmänt genom litcraturen gående tron
på identiteten mellan Lappar och dvärgar, samt på detta folk såsom
nordbons läromästare i smide och i grufvors upptäckande.
I sammanhang här med några ord om perlans lapska namn; hon
heter pärl eller skaltjo-silb i svenska, simsak eller simsik i norskt-finskt-
’) Thomsen härleder, utan tvekan, baidde frän got. paida, och vuolppo frän ölpa! sä gör
ock Ahlqvist med baidde; vnolpo synes han icke hafva känt till.
**) Ahlqvist frister uppmärksamheten der pä, att finska ordet seppä i lapskan heter tjeppe,
med betydelsen händig, "handslög" (Lex. Lapp.), att det blott linnes i de vest-fmska
språken, att det förekommer så väl i finskan som esthniskan i betydelsen af slöjdkunnig,
och således i sin ursprungliga betydelse närmast motsvarat faber. Frågan är således löst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
