- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
325

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’solsonen’

325

skrik, utmaning, bot och ondska;
gallan sjuder, vreclen kokar.

Bruden i sitt sinne glades,
ögat lyser, hjertat klappar;
blickar kärligt på sin brudgum,
ser på solens son och säger:
"Tål din bat mer starka vindar?"
"Masten, tågen, äro starka!"

Då hon löste andra knuten:
vestan började att blåsa,
lyfte hafvets barn 1) i höjden,
sträckte, spände seglens bukar.
Bröderne ur sigte lemnas.

Blodet kokar, hämden törstar,
upp de sista krafter bjudas,
blodig svett från pannan torkas,
ryggar krökas, händer stelna,
klorna hårdna, fastna, ingro (i årorna),
hjertat glöder, båten simmar,
verldshafs-vågen våldsamt klyfves;
åter hota de att hinna (upp Solsonens båt).

(Flickan frågar:)

"Tål väl båten ännu mera?
tål han ännu värre ilar?"

Löste så den tredje knuten.
I)å sjelf Ilmar, himlaherrskarns
förste tjenare, blir vredgad. 2)
Stormen vräker, rårna böjas,
spända seglen våldsamt slängas,

båten hoppar, krängs åt sida.
Bruden sjelf sig drager undan,
lägger sig i båtens botten,
gömmer sina qvicka 3) ögon.

(Katten kom och förföljelsen upphörde.)
När som solen åter uppgick
brödren stego på en bergspets
för att se hvart systern färdats;
solens sken i sten dem vände,
än vid fisket4) stå de stöder;
kopparbåten blef till klippa.

(Färden är slut; de unga komma till Solsonens
hem. Der förtigas vigseln i hans, för
jättemön, oansenliga stuga:)
Bruden viges på en björnhud,
helgas på en två års ko-hud, 5)
minskas se’n till mensko-likhet;
och med hennes kiste-yxa
vidgas lilla stugans dörrar,
breddas huset ut., förstoras.
Och hon Kalla-söner födde.

(Såsom senare tillägg följa dessa fem versart)

Ätten slutade i Sverge
ined den, ogift., skjutne sonen. ®)
Annan gren åt ryska sidan,
annan åt den södra sidan,
bortom Danskar, bortom Jutar.

Af annan art är den följande. Denne sång anser Fjellner vara
mycket gammal, tillhöra tiden för Lapparnes vistande i urlandct, i
Asien, och anspelande på någon höfding derstädes. Äfven denne sångs
öfversättning är gjord af Fjellner; jag har blott bearbetat den, för
vinnande af metrisk form.

Fissjan-passjan-pardne.

(Pischan-paschans son.7)

Bisehan, solens sidas höfding, vigda på en björnhud, svurit

luschan, nattens höfdings dotter, helig ed att andra lifvets

’) Vågorna.

*) Let börjar åska. Om Ilmar se Pischan-paschan-pardne, sid. 328.

) Egentligen läsande.

) Vaake. "Så kallas Lofoden, men äfven andra rika fisken". Fjellner.

) Hud af två års ren-ko.

J) Carl XII.

’) Namnets betydelse och härledning äro okända. Af sangens två första rader vill det synas
som vore namnet en sammansättning af fadrens och modrens namn; men längre ned
kallas fadren sjelf med bägge orden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free