Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njavv1s- och attjis-enes utseende. 331
jägare, utan de bundo vid träd ocb flyttade från träd till träd de renar
männen fångat; de vittjade snaror och jagtgropar i ren-hagarna, de
fångade ren-kalfvar, som vid vårfloden icke kunnat följa mödrarna öfver
de svällda vattnen ocli lemnats; de tämjde "solskänken"*); de arbetade
i samråd.
Njavvis-ene bar rikt liår, som fladdrar i långa vågiga lockar, af hvilka
/ några smyga fram vid örat; pannan är ren, klar, hög; ögonbrynen
mörka, regelbundna; ögonkasten milda; näsan svagt krokig, nässpetsen
nedböjd; ansigtet ljuslagdt, finhyldt; uppsynen leende; halsen bländande
hvit, fingrarna mjuka, lena; kroppen något fetlagd; hon går upprat, med
ledig hållning och smidig gång, i kläder af fina mörka renkalf-skinn.
Ättjis-ene har ljuslett, rakt hängande, stripigt hår; pannan är bred
och rynkig med svällande ådror; ögonbrynen mörka, täta; ögonkasten
skarpa, hvassa; näsan starkt krökt; ansigtet långdraget, mörkt, magert;
hakan spetsig; munnen bred; tänderna stora; uppsynen sorgsen, vjed;
kroppsväxten reslig, icke fet, senig; musklerna rörliga; fötterna lösa,
liksom kastande i gång ocli språng; rösten hög, skarp, nästan
förskräckande; drägten hvit, tunn, något uppskörtad.
Då du sett en sådan vålnad,
har du skådat Attjis-one;
henne är ej godt att råka
då sin väg man vrång-sint framgår.
Bägge enkorna födde barn: Njavvis-cne en son, Attjis-ene en dotter.
Barnen växte upp. Då plockade enkorna en dag hjortron till samman.
"Den som först får sin skäppa full, skall hafva gossen", sade Attjis-ene.
^javvis-enc ville ej gå in derpå till en början, men gaf slutligen med
Då lade Attjis-ene mossa och ris i skäppan, plockade hjortron på
°ch fick henne snart full. "Nu är min skäppa full och gossen min;
tag du flickan". Då Njavvis-ene fann att hon var utsatt för ett svek,
viUe hon icke lemna gossen; men Attjis-ene tog honom med våld från
Njavvis-ene och gaf henne sin dotter i stället. — Då gossen vuxit upp,
att han kunde vara till hjelp, skiljde Attjis-ene sig och sin hjord
) Peiven-keikim, eller -aeiaaivi = livad solen räckt fram; så kallas vildrenen ibland i
poesien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
