- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
338

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

sagorna på vers; dramatiserades.

Stalo-gubben glades, joikar,
hör ej, ser ej, varsnar intet.

(Äldre sonen träder in i stugan, Lappen
brukar yxan på honom :)

Slår i skallen, hugger, dödar.

(Stalo joikar.)
Väntar, tycker honom söla.

(Säger till yngre sonen:)
"Skynda, hemta du mitt hålkjern".
(Lappen)

Klöf ock yngre sonens skalle,

lossade ur honom hjernan,

afskar, afbröt ljudets blåsning (strupen).

(Stalo hör bullret, väntar, mumlar:)
"Vrårna ut och in de vända,
vrida hufvuden och ögon;
sjelf jag får väl jernet hemta".

(Lappen)

Aktsam vaktar han med yxan,
mellan husets dörr och påssio
springer, löper fram och åter;
mättar så åt gubbens hufvud,
klyfver sjelfva Stalo-skallen,
gröper ögon ut och tunga,
gjuter mensko-ätarns blod ut,
äcklig saften färgar golfvet.

(Lappen bär derpå ut de slagne, styckar dem
utanför huset ock kastar genom jmssio-dörren
in lit efter bil dt Lohdats.)
Lohdats rundt kring golfvet famlar,
snusar, vädrar, luktar, fägnas
åt de bitar in ban kastar,
krafsar på de ludna fötter,
Lappen in i påssio slänger,

(Stalos fötter med belling-skorna på)
sväljer spott som fuktar tändren,
brister ut i ord och säger:
"kasta blott in vildrens fötter,
icke bellingsklädda läggar".

(Trappen har imellertid kokat soppa på Stulo
och barnen och öser upp åt Lohdats; lion
smakar:)

"huru smakar detta? smakar
som han sjelf, min gubbe, luktar".

(Lappen tager Lohdats ögon under tröskeln,
bryner dem i stekpannan; hon hör det, äter,
frågar:)

"Åh, hvad är som sprakar, spritter,
fräser, brister, smäller, knakar?
Skåden, mina kära ögon,
ljusnen under stugans dörrstock,
klarnen, mina goda ögon".
(Iton söker dem förgäfves; Lappen utbrister:)

"Nyss i flottet dina ögon
har du doppat, ätit upp dem.
Gräf nu upp ur snåla buken
dina ögon, Stalo-gubben,
dina barn, de kära gossar".

Denna versifierade form hafva troligen alltid de lapska sagorna haft,
både der före att språket så lätt infaller i denna runo-meter, och för
bibehållande i minnet. Fjellner säger så, och jag har haft tillfälle att
höra under 2—3 dagars vandring vid hviloställena berättas en lapsk
"Reinecke Fuchs" på sådan vers.

Fjellner säger ock, att han sett och hört "Tjockpelsen", delar af
"Soldottrcn" och äfven andra sagor ageras, på sådant sätt, att olika
personer i sällskapet tagit på sig hvarje i sången förekommande röle och
utfört den med ord och åthäfvor. Detta har skett dels på lek af barn,
som ingressen till "Tjockpelsen" angifver, dels ock vid herreha-håte, dessa
rätts-öfveiiäggningar, om hvilka handlas här ofvan (sid. 326) i
"Pischan-paschans son". Här vid tillades en del ex tempore, joikades på pas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free