Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 LAXEN OCH RÖDFISKEN.
"Hvad är du för fisk?" frågade laxen.
"Ah, jag är allt en fin rödfisk, jag", svarade rödfisken, "halfbror
till insjö-aborren och mina fenor äro hvassa som nålar"., I det samma
stack han till laxen, så att denne strax for undan.
"Hvad vill du här uppe i det söta vattnet, du som icke har det
ringaste fett på dig?" frågade laxen.
"Jag har mera fett i mitt hufvud", svarade rödfisken, "än mången
Lapp har gods i sitt visthus! Yill du simma kapp med mig?"
Laxen vårdade sig till en början icke en gång att svara på
röd-fiskens utmaning, ty han visste mycket väl att han var den raskaste
af alla fiskar i att simma upp genom forsar. Men rödfisken lät honom
icke vara i fred; rätt som det var stack han åter till laxen med sina
hvassa fenor och frågade: "vill du simma kapp med mig?"
Då lät laxen strömmen drifva sig litet längre ned för att få rum
till godt anlopp, och derpå for han i väg upp genom forsen. Men i
det samma bet rödfisken sig fast i laxens stjert. Då laxen kommit upp
i sjelfva forshufvudet och tvär-vände för att brådstört gå ned igen,
ropade rödfisken, som hängde fast i stjerten:
"Se, nu är jag högre än du, och du kommer här och vill simma
kapp med mig; mig, som folk sällan får fatt i; men du, du står här
och låter fånga dig af hvilken gammal käring som helst".
Vidkommande den tredje eller den historiska gruppen, anser Friis
den "kasta ett dunkelt ljus till baka öfver en aflägsen forntid, då det
en gång må hända talrika, om än aldrig mäktiga, men dock fredälskande
Lapp-folket stött samman med andra mäktigare, bättre beväpnade och
mera krigiska nationer, såsom Tsclmdcr, Karelare, Ryssar och
Skandinaver". — Ja, dunkelt är, i sanning, det ljus de sprida, ty det finnes
ingen möjlighet att igen känna något enda faktum. Så omtalas från
flera håll en strid, hvarvid Lappar nedgjort fienden genom att från
berg, der de förskansat sig, ned rulla stockar öfver honom. Så
nämnes huru en Lapp, som blifvit tvungen visa främmande fiender
vägen, nattetid förde dem till ett brådjup; då han, som kände
lokalen, beredt dem derpå, att det bar brant utför, kom till stället, vek
han tvärt af och kastade ned för branten det bloss han bar i han-’
den, hvarpå alla fienderne, i den tro att han fortfarande förde blosset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
