Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stalo-bruden. 345
sjelf tänkte lian likväl att det icke skulle blifva af; kommer tid,
kommer råd, tänkte han. Imellertid kommo de öfver ens om bestämd dag,
på hvilken Stalo skulle komma och hemta bruden. Dagen kom och
Stalon kom äfven. Under tiden hade Lappen redt i ordning ett trä-block
och dragit på det flickans kläder; han hade tagit en alldeles ny kolt,
ny mössa, silfver-bälte om lifvet, nya skor och nya skoband. Då allt
var färdigt ställde han dockan hukad i en vrå af tältet med en tät
slöja öfver hufvudet, som en lapsk brud brukar hafva. Då Stalo kom
in och såg att bruden satt i vrån, iklädd sina bästa kläder, blef han
mycket förnöjd och gick ut igen mccl sin svärfar för att taga mot de
renar, lian skulle få i hemgift. Imellertid höll dottren sig med några
förspända renar dold bak om en kulle nära tältet. Då nu Stalo fått
sina renar ocli höll på att slagta en al’ dem till aftonmål, smög Lappen
sig bort till dottren och så bar det af i flygande fart in åt fjällen.
Då Stalo slagtat renen gick han in igen till sin nanna eller käresta.
"Nå, nannatjam" (lilla käresta), sade Stalo, "sätt nu grytan på elden".
— Nanna rörde sig ej. — Åh, Nanna är blyg, tänkte Stalo; jag får
göra det sjelf. Då grytan kokat en stund, säger han: "Nå, Nanna, nu
får du klyfva märgbenen". — Nanna rörde sig ej. — Nanna är blyg,
jag får göra det sjelf, sade Stalon. — Då köttet var kokadt, sade han:
"Nanna, kom nu och ös upp köttet!" Men Nanna var fortfarande blyg
och rörde sig icke. Får göra det sjelf då, tänkte Stalo. Då lian öst
upp köttet bad lian Nanna komma och äta, men Nanna var allt jemt
Myg. Så åt han då ensam. När han slutat der med, bad lian henne
göra bädden i ordning. "Åh, Nanna, är du så blyg, så får jag väl
göra det sjelf då". — "Nå, Nanna, kom nu och lägg dig". — Nej, hon
var blyg. — "Jag får väl sjelf hemta dig då", tänkte Stalo, och giek
bort till bruden; men hvad fann han? Då han grep efter sin Nanna
märkte han att det var cn trä-kloss. Här öfver blef han så ond, att
lian sprang ut i bara skjortan och satte efter Lappen öfver buskar ocli
backar. Men det tjenade till intet. Fult väder blef det ock, snö-yra
och köld, och snart började Stalo att frysa så jämmerligt som en hund.
Slutligen kom månen upp vid horisonten. Då Stalo såg honom trodde
han det var Lappen, som hade gjort upp eld, och satte åstad igen allt
hvad han orkade. Men, omöjligt; han blef trött förr än han kom fram
och fick värma sig vid den elden. Så kröp han upp i toppen af en
gran, och der frös han i hjel. Och det blef slutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
