Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TACITI FENNI. 355
imot vi för det mera aflägsna adopterade Finnarnes namn — öknamn
— på dem: Lappar (se ofvan sidd. 1 och 2).
Men, hvilket folk har Tacitus menat? har han afsett blott ett, och
hvilket då? eller båda? Alla åsigterna ega sina förkämpar inom den
med afseende på denna tviste-fråga ganska rika finska literaturen; någre
förff. tro honom hafva menat båda folken, andre Finnar, andre Lappar.
Jag ansluter mig till den sist nämda åsigten och tror Tacitus hafva
haft ganska tillförlitlig källa för sin skildring.
Att de öfrige författarne med sina Skridfinnar menat. Lapparne, der
om har veterligen ingen tvekan varit; desses hemland i den höga norden
och de om dem från tid till tid allt mera klarnande begreppen göra
detta tydligt. Med desse förf:s skildringar, i hvad de äro sanna,
stämmer Taciti, ehuru han är kortare, hvilket hörde till hans stil, och
ofullständigare, hvilket beror på äldre tid. Med Taciti beskrifning stämmer
förunderligt noga den kulturgrad, jag ofvan (sid. 316), på grund af
språkgranskningen, funnit sannolik hos Lapparne vid den tid, då de kommo
i närmare beröring med nordiska folk. Yäl saknas hvarje ord om
renen, hvilken först Varnefrid nämner; men huru litet detta djur
välkändt äfven i norden, ser man bäst deraf, att clet i ett Helsingarnes
bref af 1314 kallas "onager" (Styffe, sid. 290, not. 4).
Den kulturgrad Taciti Fenni hade, var vida lägre än den de rätte
Finnarne vid den tiden troligen besuto. Ty om ock, såsom Porthan
säger (Vitt., Hist. o. Ant. Akad:s Handl. IV, sid. 13 följ.), Finnarne
från nordiska språk lånat orden för kung, styrelse, stad och hvad dertill
hörer samt för en del slöjder och handtverk, så liar dock deras språk
egna uttryck för husbonde och tjenare, fri och träl, för mycket som
hör till boskaps skötsel och åkerbruk, en mängd näringar, metallerne,
väfnader, hus, bohag och by*). Öfver allt i vårt eget land, der
Finnen uppträdt, möjligen före göta- och svea-invandringarna, har han röjt
mark och odlat bygd; de första vikingatågen i Austrvegr skedde till
sådan, och då svenska eröfringar med kolonisation först egde rum i
Finland, träffades der ett bofast folk med så stor samman-hållighet, att
*) Se här om äfven Rühs-Arvidsson (sid. 6 och följ.). Sedan detta skrefs 1869 har Ahlqyists arbete utkommit. Om ock till följe af A:s undersökningar en viss reduktion måste göras i hvad som hör till ursprunglig finsk kultur, qvarstå dock de fakta, att Finnen kände häst och ko, korn och rofva; att han svedjade; att han kände jern, silfver och koppar samt smide; att han hade temligen utbildadt familj-lif och äktenskap, m. m., allt utmärkande dem fram för Lapparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
