Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356 TACITI FENNI.
de icke kunnat på den här för obetydliga tiden af tolf sekler utbilda
sig från Taciti Fenni till Erik den heliges och biskop Henriks Finnar.
Finnarne träffas dess utom bland de öfriga folk, dem Tacitus
omtalar, fast de, till följe af de gamles nyss omtalade egendomliga
uppfattning af väderstrecken, äro att söka längre i norr än man skulle vara
böjd att tro vid första ögonkastet på hans beskrifning. Mellan den
germaniska stammen och Taciti Finnar bodde fyra folk: Peuciner, Æstyer,
Veneder och Sitoner. Peucinerne kunna vi gerna med ens lemna ur
räkningen såsom från andra håll tydligen bevisadt misstag: de bodde
mellan Karpatherne och Donau-mynningarne *). Æstyerne torde utan
tvifvel kunna få anses beteckna Estherne, då desse ännu med nästan
samma namn finnas qvar i nära samma trakt, dit han förlade dem: på
högra sidan af det Sveviska hafvet (Östersjön), icke långt från
bern-stens-kusten (kap. 45); må hända gingo de då längre i sydvest än nu.
Vidare funnos der Venederne, hvilka man gerna kan antaga hafva varit
Venderne, omfattande både de egentligen tyska Venderne och här
företrädesvis de i våra sagor förekommande Vanerne(?), d. v. s. de slaviske
Ryssarne, hvilka af sina estniskt-finska grannar kallas Vänelainen. Komma
så slutligen Sitoncrne, hvilka Tacitus förlägger på Svevernes yttersta
gräns; "de likna desse, och skilja sig blott der igenom att de styras
af qvinna". Flere författare — Lehrberg, Geijer, Zeuss — hafva här i
funnit en antydan till historien om amazonerna, hvilken tidigt uppstått
och utbildat sig (hos Varnefrid, Anon. ravennas och Adamus bremensis).
Det måste väl ock nu kunna anses som afgjord sak, att namnet Quän
af förf:ne blifvit missförstådt såsom liktydigt med qvinna, och sålunda
gifvit anledning till nämda fabel om amazonerna. Sitonerne skulle så
lunda vara de samme som Quänerne.
Ar detta riktigt, hafva vi åtskilliga slutsatser att draga här af.
Den förste är den, att Taciti Fenni (Lapparne) bott närmast bort om
Quänerne. Den andre är den, att han haft sin uppgift om detta folk
från någon som hört namnet Quän och visserligen förstod nordiskt
språk, men icke kände folket, utan förblandade orden Quän och qvinna.
Hans sagesman var der före troligen icke en Norrman, ty i norska
språket är ordet gammalt. Söka vi dess ursprung, är detta säkerligen
att finna i lapska ordet Kainolads, hvars två första stafvelser åter ljuda
i Quän. Kainolads betyder visserligen nu (enl. Lex. Lapp.) Svensk eller
*) Zeuss, Die Deutschen and ihre Nachbarstämme; München, 1837 ; 8:o, sidd. 130 o. 442.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
