Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gEogRaFEN Från rAVeNNA och koNG AlFreD d. stoRE. 359
1133 och 1158 Scridivindia; slutligen har Jornandes Crefennæ. Men
då hos honom läses: "gentes tres Crefennæ", och icke tre sådana folk
äro kända, gissar Lehrberg (sid. 204) att man bör läsa: "gentes Tre- s.
Cre-fennæ", livar igenom Jornandes skolat antyda Tre .(= trä = skogs)
-lappar och Ore (= det engelska crew = flock = fjäll!) -lappar.
Visserligen uppgifver Geijer (Häfd., sid. 463) efter Torfæus att i 12:te
seklet finnas skiljda sjö-, fjäll- och gand-lappar; men detta torde vara
första gången sådan skilnad göres, och gand-lappar, d. v. s.
troll-lap-par, torde alle hafva varit. Dess utom saknas här just Trå- eller
Skogslapparne. Mig synes troligast, att Jornandis sagesmän känt och
begagnat namnet Ter-linnar, hvilket betecknade Lapparne i lvola-trakten,
de gamles Ter eller Trenäs; kusten kallas ännu Terska och Lapparne
lika så, af Kyssarne Terskoi Leporie. Samma namn brukar Ottar, ehuru
kung Alfred begagnar ordet Skridfinnar. Möjligen var namnet
Ter-finnar det vanliga bland Bjarmalands-fararne. Hade då Jornandes sina
uppgifter från sådane eller från Norrmän? Man vore frestad tro det,
då han i Crefinnarnes granskap förlägger folket Adogit, i hvilket namn
Munch (Historia, I, sid. 92) tror sig igen känna Halogi, Hålöger, eller
folket i Hålogaland.
Sannolikheten af det sagda stödes äfven af livad vi linna, dä
vi försöka bestämma den trakt af norden, i hvilken Lapparne vid i
fråga varande tider befunno sig. När Tacitus slutat skildringen af
Finnarne, utbrister han: "cetera jam fabulosa". De bodde således pä
gränsen af det vidunderliga; men detta betecknar hos sydländingen, då
som nu, just den höga norden. Det verkliga läget vexlar efter tiden:
äldst vanligen närmare berättaren. Hos Tacitus ger det antydda
granskapet med Sitonerne den enda hållpunkten för att bestämma hvar
Lapparne, då funnos, och det blir bort om Quänerne.
Af senare författare, hos hvilka kännedomen om Norden framskridit
ytterligare, få vi en bättre bestämnings grund, dä de omtala den länga
dagern och mörkret: så Prokop, Jornandes, Yarnefrid. Fyratio dygns
llag och lika lång natt få väl icke tagas så alldeles efter orden. Men
det är bekant att inom vissa delar af Lappland solen vid midsommar
synes öfver horizonten hela dygnet, vid midvinter åter icke visar sig,
samt att läng dager derstädes öfver allt råder kring den förra, långt
mörker kring den senare tiden. Först nämda fenomen är märkbart
ge-n3at vid och ned om polcirkcln; således öfver södra delen af det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
