Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
och traditionela uppgifte k
Hade vid dessa tider och tillfallen Lappar funnits i landet, är det
högst sannolikt att de skolat någon gån g omtalas, antingen såsom
vägvisare eller skjutsare eller inatskaffare, i hvilka hänseenden de varit af
vigt, eller såsom trollmän. Deras frånvaro blir dock fullt förklarlig,
sedan H. Hildebrand*) visat, att dessa trakter redan under äldre
jernåldern varit temligen starkt befolkade af Götar, hvilka stått i liflig
beröring med och må hända bebygt det nordan-fjäll ska Norge.
Jag vet visserligen att negativa bevis icke äro goda bevis. Men
de få sin fulla styrka af samtida positiva uppgifter och der af att de
forn-nordiska sagorna tala om allt möjligt — och omöjligt. Hade
Lapparne varit så allmänt utbredda i landet söder om dessa orter, att de
trängts undan af nordboarne, måste beröringen ined dem hafva gifvit
anledning till sådant omtalande, eller till handel ocli skatt, här som i
norra landet, eller till beröring af annat slag. Sådan beröring omtalas
ock, men blott på några få ställen.
Så finna vi kring 827 omtalad Lappen Dovrc i Iladeland (norr om
62J n. 1.), hvilken uppfostrade Harald hårfagre* som der för ock kallas
"Dovrc-fostre"; vid Tlioptc i Gudbrandsdalen (62° n. 1.) tilldrog sig den
i Harald hårfagres saga (kap. 25) omtalade kärleks-handel mellan
honom och Snöfrid, en dotter af Lappen Svase; omkring 990 spåddes
Olof Trygveson af en Lapp från Tjalveliålan vid Agdenäs, vid
Thrond-hjeins-fjordens utlopp (63° 40’), hvilken sedan läkte hans sårade hund
Vige; i slaget, vid Svoldern hade Erik jarl med sig en man från
Her-landen, som hette Finn Eivindson, hvilken någre sade vara af finsk
ätt; är nu Herlanden = Herjedalen, skulle detta möjligen kunna
häntyda på Lappar derstädes. Detta är allt**) jag i de mera pålitliga
säges, att man for genom dessa land 15—20 personer i sällskap, och omtalas en stigman
derstädes, som var son af Ingemund jarl i Göta land. Harald hårfagres i onåd varande
tre skalder färdades genom Jämtland till Sverige och Torfiii starke blef gift medoen
jarldotter der ifrån. Hakan jarl liade sina skepp i Helsingland är 903 m. H. är. Ar 1015
tågade Sven jarls folk frän Sverige den vägen till Trondhjem; Harald Sigurdson begaf
sig genom Jämtland och Helsingland till Gårdarike 1030. Sigurd skald till Svithiod
1082; Magnus gode och hans följe lågade från Sverige der igenom 103.0; Enar
tamb-skälfvaren och Kalf Arneson färdades våren 1034 genom Jämtland och Helsingland,
skaffade siir skepp och foro så vidare till Gårdarike. Kung Sverre tågade 1178 till Jämtland
och hade ett slag med Jämtarne vid Undurs-öarna (Undersåkert’); vid Alpte (Alfta) i
Helsingland möttes ban af en här på 300 slagfärdiga män. På ändå flera ställen
ointalas rörelsen genom dessa provinser, men det anförda må vara nog.
’) Ant. Tidskr. 11, sid. 325 följ ; och Svenska folket under Hednatiden, 2:a uppl., sidd.
108 och följ.
") Slutligen förekommer i Beowulfs-diktens 1155:te vers antydning om ett Finna-land,
hvilket Munch (Ilist. I, sid. 77) forlägger till Glommens utlopp (59° 10’ n. 1.); men då
andre (Schaldemose, Beow., sid. 156), som det vill syuas, med bättre skäl anser der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
