Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 utbredning i skandinavien.
ningen, vara frestad draga den slutsatsen, att Lapparne inom den
historiska tiden utbredt sig inom landet. Huru paradoxt detta må låta,
har det dock åtskilligt för sig.
Till en början måste vi påminna oss den ofvan lemnade uppgiften
i Eigils-sagan, att Lapparnes land icke gick längre ned än till höjden
af Hålogaland, omkring 65° n. 1., hvilket icke är att förbise vid frågans
afgörande. Stort afseende förtjenar ock ett yttrande af Tornæus. Han
skrifver nämligen (sid. 8): de "hafva utvidgat sig söder ut, följandes
allt fjällryggen efter samt skogar och fisketräsk–-och der satt sig
neder. Att Söder-lapparne i sanning äro komne från Torne Lappar,
det betygar deras tungomål; ty de blanda Torne-finska uti deras
lappi-ska tungomål och daglig communication". Hvad denne utmärkte
kännare af båda slagen Lappar samt af deras och Finnarnes språk, sagt
om Ångermanlands Lappar 1672 är ett starkt stöd för ett sådant
antagande, som det jag antydt här ofvan på annan grund. Funnos
Lapparne till 1200-talet icke i Jämtland och Helsingland eller landet der
ned om, såsom det ofvan anförda synes utvisa, och voro de nämda
landskapen från gammal tid befolkade, såsom allt antyder; så kunna
nutidens förhållanden förklaras endast genom en sådan sydlig utvandring
som Tornæus omtalar. Denna blef möjlig genom digerdöden (kring
1350), som bildade det omtalade "kaska-ätnam", i det han ut-ödde den
bofasta befolkningen så grundligt, att t. o. m. minnet af den forna
utvecklings-ståndpunkten varit försvunnen, tills Widmark (1849) anade ocli
FI. Hildebrand (1869) gaf full betydelse och bevis för detta bebyggande.
— Om Lapparne funnits i Jämt- och Helsingland före invandringen af
den äldre jern-ålderns folk, kunna dock från denna föregående tid rester
hafva stått qvar på Dovre och i Herjedalen. Då stämma sagorna och
mitt antagande ännu bättre.
Huru som helst här med må vara: det ofvan anförda och
frånvaron af motsatta antydningar, synes göra klart, att Lapparne i den
första historiska tiden icke såsom folk funnits sydligare i Skandinavien
än till 61—62 graJerne n. 1.; att de sydligast bebott endast fjällen och
de öde skogarna in åt landet, icke Östersjö-kusten, der Quänerne funnos;
att de längre nordligt såsom fiskare bodde spridda vid Nordhafvct och
1139 ända ned till Ilindön (68° 30’)*); att de nordost hän sträckte sitt
*) Sigurd slummiuljekno lüt dä i Tjaldasund vid G] uf m-(jorden der boende Lappar bygga
fartyg, dem de bundo samman med vidjor. Tnge Haraldsons saga, kap. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
