Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 tradition om lapparnes
rande: "det skulle vara ett artigt argument om någon af vidskepelse
ville göra en samling", men endast under vilkor af hvad han tillägger:
"oeh visa hvarifrån hvar och en först kommit". Så har dock ännu icke
skett; och der före tror jag ock att de hänvisningar man otvifvelaktigt
i sådana samlingar eger att hemta, blifvit missvisningar, då de så
uteslutande eller företrädesvis tillämpats på Lapparne.
Ibland desses af naturliga skäl ganska få traditioner är en, som
menar att de en gång innehaft hela Norden. Så säger Rask (sid. 114)
att "de norske Lapparne, synnerligast de bofaste, som vilja kallas
Finnar och förakta såväl Norrmännen som de kringflackande Lapparne,
påstå sig vara de äkte gamle innevånarne i hela Norge". Högström
förtäljer (sid. 39): "en del Lappar vilja alldeles påstå, att deras
förfäder fordomdags varit egare af hela Sverge; men att våra förfäder
drifvit dem under sig och inskränkt dem efter handen mer och mer".
Detta är så positift, att man tycker sig knapt ha rätt att betvifla
påståendet. Men om man fullföljer denna tradition med att läsa hvad
H. anför sid. 48, så finner man, att på frågan hvarifrån Lapparnes
förfäder kommit, svarades: Lappar och Svenskar voro från början ett folk,
syskon; "men det hände sig, att då ett häftigt stormväder oppväxte,
blef den ena förskräckt och sökte att gömma sig under ett. bräde. Af
hans efterkommande blefvo Svenskar, och Gud lät detta brädet
förvandlas till ett hus. Men den andre, som var frimodigare och ej ville
söka någon undanflygt, blef stamfar för Lapparne, hvilka än i dag
hafva sitt tillhåll under bar himmel". Men den första traditionen kan
icke göra anspråk på större trovärdighet än den sista, och ingendera
torde i och för sig tarfva undersökning.
Fjellner är i sina uppgifter, om möjligt, ännu mera positif. Han
omtalar följande sägen, såsom allmänt gängse bland Herjedalens och
angränsande norske Lappar och bekräftad af dylika, ehuru kortare,
från åtskillige Tornio Lappar. Lapparne, heter det, voro månge, bodde
länge vidt och bredt i ett syd-ostligt land. Hvad det hette, vet F.
icke, men han tror sig i Himalaya-bergen känna igen vissa namns
lapska ursprung. Så t. ex. härleder han Davalagiri af (laval (yttre) och
giri (is-sprickor).
Lapparne skiljdes då af mellan dem trängande fiender. En del,
som icke hade renar och förmodligen voro åkerbrukare, stannade qvar
på stället, kämpande med fienderna. De andre åter, som egde renar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
