Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 innehållet i db folksägner
dä det varit en tid i beröring med det samma, igen kände de deri den
nordligt utvandrade lapp-stammen, pä anletsclragen, på sånger, på sägner,
på sed och på guda-tro.
Denna berättelse, antecknad hos Fjellner, uppläst för honom och
följaktligen fullt autcntik, liar jag anfört såsom ett praktfullt exempel
på sådana sägners vanliga beskaffenhet. Utan tvifvel ligga till grund
för honom ett par sanningar. Lapparnes syd-ostliga ursprung och deras
utvandring (utdrifning?) från stam-landet, samt de södra och norra
Lapparnes skiljande från hvar andra. Men så mycket bevisar dock
språkforskningen, att Lapparne icke hört till Himalaya-folken, ocli hvad
angår skilsmässan, afser anspelningen der på sannolikt en vida senare
tid, digerdödens (se ofvan sid. 366). Med undantag af dessa
sanningskorn synes allt det öfriga vara fabler, tillkomna sent i tiden.
Att nu icke tala om härstamningen af Kaukasi namn från lapskan,
vill jag blott fästa uppmärksamheten på ett par andra orimligheter.
En är att Lapparne använda namnen Vener, Vetter, Mälar, ’Jute
och Datja, hvilka äro nordiska och således tillkomna efter Lapparnes
tid; en annan är derivationen af ordet Skåne; en tredje att Sverige
skolat vara obebodt före Götars och Svears invandring; en fjerde att
Lapparne skolat tåga ända ned till Alperne. Hela sägnen är till
kommen på samma sätt som Almqvist så ypperligt användt i Svea-sagorna
i Törnrosens bok ’*) och har samma värde. Historisk eller geografisk
bevisnings kraft hafva sådana posthuma sägner icke.
Hos Lapparne sjelfve torde nu mera icke vara att hemta någon
verklig upplysning 0111 deras äldsta historia; hvarje egendomlig sägen
och saga håller på att dö ut och undan trängas af dc nordliga
grannarnes innehålls-rikare, allt som de öfriga lapska egendomligheterna
upplösas och uppgå i de allmänt nordiska.
Man har heller icke för den i fråga varande bevisningen inskränkt
sig till lapska sägner, utan tagit sin tillflygt till de skandinaviska
grannarnes vida rikare förråd. Redan Esbergius försökte år 1703 i den
citerade disputationen att visa det dc gamle menat Lapparne med sina
Pyg-mæer, då detta ord användes att beteckna folk, icke blott
öfver-natur-liga väsenden. Men den som med största styrka och klarhet dref denna
åsigt var Sv. Nilsson. Han är den som först på modernt vetenskapligt
sätt sökt att ur traditionen och sagan, jemförda med forn-fynden, fram
•) Imperial-oktav-upplaga, III, sidd. 292—361.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
