Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 forn-nordiska sagornas
den tiden mera umgänge med menniskor än nu". I An bågskytts saga
säges att han vid en sten såg en man; han hade hört talas om dvärgar
och att de voro mer konstfärdige än andra menniskor; denne man
var nu en dvärg. Om Alfrik säges (Didriks af Bern saga), att han
bodde i en "gamma"; och slutligen säges i Heimskringla (kap. 1), att
i Stora Svitiod äro många folk och många tungor, der äro resår, dvärgar,
blåmän och mångahanda underliga folk.
Utom det sista citatet äro alla hemtade från allt igenom fantastiska
sagor, från "äfventyr", ur hvilka jag ofvan just hemtat bevisen för
dvärgarnes mythiska natur. Brisinga-smyckets smeder äro delvis
namngifna redan i Voluspa och äfventyret spelar i Asien. Alfrik är
förmodligen Voluspa’s Alf och spelar sin sined-röle i Didriks af Bern
temligen moderna äfventyr; ordet "gamma" är nordiskt och det har
betydelse af jordkoja. An bågskytts saga är ock ett fullständigt
"äfventyr" i den form hon kommit oss till handa. Hvad slutligen
vidkommer uttrycket i Heimskringla, så har i allmänhet dess l:a kap. icke stor
autoritet, och särskilt gäller det i fråga varande stället icke Sverige
utan "stora Scythien", hvad det nu var.
Anmärkas bör, att i de historiska sagorna dvärgar, så vida jag
kunnat finna, icke förekomma omtalade mer än på nyss nämda ställe i
Ynglinga-sagan och i kap. 15. Der säges (enligt Hildebrands
öfversättning): I österdelen af Svitiod (hvilket?) är en stor by, som heter
Sten, der det ligger en sten så väldig som ett stort hus. Om qvällen
efter solfallet, då Svegde (kungen) gick från dryckeslaget till sofburen,
såg han bort till stenen och såg att en dvärg satt under honom. Svegde
och hans män voro mycket druckne och rände till stenen. Dvärgen
stod i dörren, ropade på Svegde och bad honom gå in, om han ville
finna Odén, hvilken han var ute att uppsöka. Svegde lopp in i stenen,
men denne slöts genast igen och Svegde kom aldrig åter. Detta synes
icke heller kunna användas till styrkande af dvärgarnes
mennisko-natur; det är tydligen ett äfventyr ocli tillhörande en tid i öfrigt långt
aflägsen och fabel-fyld, ja man skulle kunna säga: en kontinuerlig fabel.
Oaktadt ganska noggran läsning af de forn-nordiska sagorna har
jag icke funnit andra än ofvan anförda och liknande berättelser om
dvärgarne, och detta endast under sådana omständigheter, att om
dvärgarne äfven kunna betraktas såsom menniskor, de dock icke kunna anses
vara Lappar. Ingen förvexling mellan dvärg och Lapp eger, så vidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
