Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 boskap; trolldoms förmåga;
kor. Efter hvad vi af språk-granskningen erfarit (sid. 308), kan detta
ieke heller lämpas på Lapparne. Det förut sätter dess utom en kultur,
den de aldrig egt, ty då kunde de icke hafva förlorat den. Då på
samma ställe hos H.-C:s bland deras boskap äfven omtalas renen (ty så
tolkar han namnet hjort), måste jag protestera emot sägnens
användning till bevis der på, att renen på Götarnes tid funnits i mellersta
Sverige. Som Nilsson visat, har nämligen renen invandrat till södra
Sverige, till Skåne, då detta var landfast med Tyskland, och finnes der
ganska rikt i torfmossarna. Till norra Sverige har han kommit kring
Bottnen, och det sydligaste jag sett honom omtalad, under historisk
tid, är i Helsingland, som redan nämts efter Styffe. Hyltén-Cavallius
har (II, sid. 57), så vidt jag vet, angifvit första fynd-stället för lem
ning af fossil ren i mellersta Sverige, nämligen vid Tenhult. Jag har
öfvertygat mig att det funna är ett afbrutet horn af en 4—5 års
renko. Fyndet är dyrbart och dess antecknande högst väl tänkt, men det
bevisar intet i denna fråga; ty det fanns (1864, vid gräfning af
grunden för stationshuset) "liggande 7 fot under jordytan ofvan på ett s. k.
bleke eller snäck-mergel-lager, 500 fot öfver Vetterns yta", således
under sådana förhållanden, att detta horns egarinna omöjligt kunnat vara
samtidig med Götarnes invandring i norden, hvilken tid är den
tidigaste man kan antaga för sägnens uppkomst. — Jag tager alldeles för
gifvet att det är elgen sägnen afser, och att han varit tämjd berättas
i många sagor, ehuru det aldrig bekräftats af erfarenheten.
Hvad vidare angår berättelserna om ur-folkets trolldoms-förmåga,
ega uppgifterna om likheten med Lapparnes trolldom sin fulla
riktighet: de äro slående, och ännu i senaste tid stå de qvar. Men ott
der ur hemta något stöd för ur-folkets identitet med Lapparne, är med
kännedom om Odens-kulten, att gå öfver ån efter vatten, ty till en stor
del samma saker i trolldomsväg berättas om — Odén sjelf! hvilken
också der före icke utan grund af de förste kristne lärarne identifierats
med hin onde. Se t. ex. Ynglinga-sagan, kap. 7. "Odén skiftade hamn;
då låg kroppen som död eller somnad, men ban var då fogel eller
däggdjur, fisk eller orm och for då i ett svepande" (horfvindan, troll-ilen,
ganet!) "till fjerran land i sina eller andras ärenden". Med orden
släckte ban eld, lugnade sjö, vände vinden hvart han ville. Han väckte
upp döde män, för att få tidender ur andra verldar. Hans två korpar
buro dagens nyheter hem till honom. Han öfvade trolldom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
