Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gEogRaFEN FRåN rAVENNA och koNG AlFrED d. store.
387
det skett kan man med allt skäl betvifla att der ifrån detta folk på
den södra af i fråga varande sjövägar invandrat till Sverige.
Vidare häntyder bristen på lapsk benämning för haf (se ofvan
sid. 292) der på, att de icke vistats viel sådant innan de kommo i
beröring med nordiska folk, och bristen på egna uttryck för nästan allt
som hör till segling och befarandet af större vatten gör temligen
säkert, att de först genom beröringen med de nordiska folken lärt sig
hit hörande idrotter *).
Med undantag af de vid Norges hafskuster bosatta Lapparne, som
länge gått i skola hos Norrmännen, och några få fors-karlar, som gått
i skola hos Finnar och Svenskar, äro Lapparne ytterst dålige sjömän,
som jag ett par gånger förut anmärkt. Äfven öfvade Fiskare-Lappar
på de stora insjöarna bäfva för den minsta flägt och hafva dåliga don.
Då så är förhållandet nu, kan jag icke antaga något bättre förhållande
fordom, och redan af detta skäl är en enskild Jhapps resa öfver öppna
hafvet icke mycket trolig. Ännu mindre trolig är en folk-vandring, en
emigration, på sådan väg (äfven om den samma, som troligast vore, den
tiden måst ske småningom, successive), helst då man icke kan tilltro
Lapparne förmågan att på deras då säkerligen ännu lägre
kultur-ståndpunkt förfärdiga de för sådan utflyttning erforderliga båtarna. Detta
argument gäller båda hafsvägarne, ehuru den öfver Åland i mindre
grad än den öfver Gotland eller direkt till fasta landet.
Men låt vara, att de genom någon seglats, lik den fabeln förtäljer om
ekorren, kommit öfver till Sverige. De borde då hafva lemnat något spår
*) För att icke betunga texten och hindra tankegången der i, har jag här i noten infört
några bevis för ocli tillägg till det ofvan antydda. Båten har ett enda lapskt namn:
vcitnas; alla andra äro af främmande ursprung: garbes med 2, goalmas med 3 och njäljag
med 4 par åror, hackse m. 11. Vatnas synes hafva varit af enklaste beskaffenhet,
saknade spant, roddbänk, styre, till och med ös-kar; var ickc beckad eller tjärad,
icke spikad, utan hop bunden med vidjor ocli gjord af klyftor; således sådan han är
beskrifven sid. 93 här ofvan. Åror funnos ickc, utan blott sådana som höllos i handen,
"paddles"; på lapska heter en sådan mele, hvilken benämning nu mera brukas för den
breda styr-åran akter-ut i elf-båtarna (Stockfleth), och hvar af härledas verben melestet
°ch melastallet — sätta öfver vatten, helst å flotte = barre eller pàrre (Lex. Lapp.).
F"r ro finnes ordet sokket, hvilket dock till betydelsen mera närmar sig stöta, gunga.
För större båt eller fartyg finnes intet inhemskt ord; lika litet för mast, rå, för och
akter, skeppståg, m. m.i som hör till seglande fartygs utredning. Segel heter börjas
eller p&rjes, hvilket torde härledas af det forn-nord. bör, bor, byr = vind, förlig vind;
möjligen en häntydning på, att de dou som först auvändes vid segling voro sådana, att
de endast kunde användas vid full medvind. Såsom namn på ankare anför Lex. Lapp.
«yn eller aija-kedge, hvilket öfversattes med krabbsten: en något större sten som fästes
vid ena eller båda ändarna af fisk-nät, på det de icke må bort föras af strömmars eller
vmdars kraft; det förekommer äfven i Solsouens frieri (se sid. 322, not 5). Båt-kölen
benämnes miälgas, men der med menas ursprungligen släd-med. Då nu dess utom ord
saknas för en mängd till haf och större sjöar hörande nödvändiga begrepp, t. o. m.
haf-strand (Ahlqvist), torde vara klart att Lapparne icke varit sjöfarande i gamla tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
