Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 inga säkra spår ap lappar i
efter sig på kusterna, der de landstego; intet sådant finnes, mig
veterligen, från Bleking upp till Vesterbotten. De måste ha lemnat sådana
spår, ty det är väl naturligt att de länge uppehållit sig på öarna och
kusterna, innan de kommit in i landen — Skåne, Småland, etc. — der man
vill finna dem utbredda. Och sedan: hvilken omätlig tid skulle icke
erfordrats för denna utbredning från en eller flera naturligtvis små flockar
af invandrare, och huru är det möjligt, att de i ett land, som burit
gånggrift-byggare, Svear och Götar, under denna långa utbrednings
tid skulle kunnat qvarstå på en så låg kultur-ståndpunkt, som den de
ännu inneha? Att de icke voro samma folk som gånggrift-byggarne
är å daga lagdt. Men skulle de hafva kommit hit före eller efter dessa?
I förra fallet — och det skulle de brachycephala kranierna väl bevisa,
om de vore lapska — måste de ha blifvit kufvade af gånggrift-folket,
som egde högre kultur; men då kunde de icke uppträda såsom särskildt
folk i dessas trakter vid Götarnes invandring. 1 senare fallet skulle
de icke kunnat eröfra landet, ja knapt kunnat ega bestånd jemte
gånggrift-byggarne, hvilket de åtminstone skolat göra, om de funnits i hela
det land, Götar och Svear intogo. Och sedan hela bronz-kulturen:
äfven den ligger före Götarne, var må hända celtisk; skulle nu också
Lapparne hafva kunnat motstå inverkan af denna, bestå såsom folk och
herrskande stam bredvid denna? Man må icke såsom invändning här
imot anföra, att Lapparne nu och under lång tid, fast under kamp, egt
bestånd i Norrland, jemte götiskt-svensk befolkning; ty dels äro
förhållandena nu olika mot för 2000 år sedan, humaniteten gör sig mera
gällande, om än icke tillräckligt; dels voro Skånes och Vestergötlands
slätter, t. o. m. Värend, vida mera lockande för Götarne än Kölens
fjäll-trakter, på och vid hvilka endast Lappen kan lefva: här uti hans
säkerhet fordom som nu.
Äter står då vägen kring Bottnen. Lapparnes sago-qväden säga att
de kommit från öster. "I ett af dessa heter det äfven om renen: ifrån
öster har han kommit, öster ut vill han fara" (Läsn. f. folket, xvi, sid.
147). Det är ock den enda naturliga. Såsom jägare höllo de sig helst
på land, synnerligen då detta (som det inre Finland och nord-vestra
Ryssland) var rikt på villebråd; såsom fiskare hade de rika
näringskällor i dessa lands floder och sjöar; såsom nomader, om de voro det
vid sin första invandring, hade de der ängar och stora skogar,
lämpliga-för renbete. Deras språk lär tydligt, att de länge varit i beröring med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
