Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 ortnamn, i hvilka ingå
temligen odladt folk, som hade boskap och säd, som kunde smida och
slöjda, om det ock i mångt och mycket egde karaktären af vildar i
jemförelse med invandrarne, åtminstone i desses egen tanka.
Det åter står nu att tala om de ord, i hvilka stafvelserna Lapp
och Finne ingå, och på hvilka man lagt en efter min tanke alldeles
oförtjent vigt. Vid äfven det ytligaste betraktande af dem finner man
genast att de äro i allmänhet få och endast lokal-namn. I svenska
språket har icke bevisligen något enda lapskt ord ingått, hvilket bordt
vara händelsen, icke blott med ett utan med många, om någor städes
i landet Lappar funnits talrika i beröring med invandrarne. Desses
språk var då hvarken så fast eller utbildadt som nu, och inympning
var då vida lättare än nu. Likväl hör man nu mera Svenskarne i
Lappmarkerna jemt bruka talrika lapska ord, t. ex. vaja, herk, sarv, pilka,
såbb, mårka, o. s. v., utan tal! nu då svenskan är vida mera stadgad
och gör allt djupare intrång på lapskan.
Jag vet väl att skarpsinnige språk-forskare (t. ex. Rask) härleda
flera ortnamn ganska långt söder ut (Hven, Skåne, Samsö, m. fl.) från
lapska ord, och möjligen skall man i språket sjelft, icke blott i namn,
finna andra från sådan rot härledbara ord. Men vi skola komma i hog,
att finska och lapska språken äro i grund och botten de samma, och
dessa ortnamn kunna derför lika väl härstamma från finskan. Det är
icke alls omöjligt, att det före Svear och Götar å Sveriges fastland
befintliga folket varit någon finsk stam. Ord-likheten stämplar det icke
till Lappar, utan att andra bevis komma der till.
Jag vill der näst göra den anmärkningen, att knapt något svårare
finnes, än att med full filologisk säkerhet gifva härledning för namn;
"there is abundant room for the exercise of imagination in the
derivation of names", säger Hooker. Synnerligen är det förhållandet då
frågan gäller lokalnamn; sådana uppstå ibland af den renaste
tillfällighet, hvilken ingen skulle kunna ana, och är någon i ordet ingående
del af tve- eller fler-tydig mening, blir den i okunnighet försökta
de-rivationen lätt en osanning. Jag påminner om hvad Elias Fries i
sådant hänseende, fast om annat ämne, sagt (i Bot. Utflygter, I, sid. 129)
om Ålandsrot, Kalmarerot och Hven. Ganska utbredda äro namn som
börja med Heising; men hvem kan tro att Helsingland, Helsingfors,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
