Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Öfversigt af Lapparnes senare historia och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÖRING MED LAPPARNE.
411
der innan före. När nu Norge kom under en vålds-kon ungar måste
naturligtvis äfven den inbringande finn-färden anslås till kungens
inkomster, enär sjelfva Finnmarken icke egdes af enskilda; bon
utarrenderades imellertid till enskilda jemte handeln med Lapparne. Denna senare
var betydande genom de dyrbara pelsvaror som vunnos, och der före
finna vi ock ganska tidigt ett begär och en sträfvan att hindra andra
personer än ländesmännen att deltaga deri; ej blott Isländare (de fleste
ursprungligen Hålöger), utan ock Danskar och Engelsmän (vid
drottning Elisabets tid), senare äfven Holländare, försökte att tränga sig in
i denna handel, liksom ända fram till Dvina: på sin resa 1599 tog
Christian IV två engelska och ett holländskt fartyg, hvilka utan hans
pass drefvo handel vid kusten! Jag har förut anfört Einar flugas
tullbevakning och förbud mot utförsel af pelsvaror; år 1384 inskränktes
Hålögernes handel med Lapparne till Vågö ensamt. Ehuru icke direkt
hit hörande kan dock, såsom på Lapparnes ställning inverkande,
omtalas ett par långt fram i tiden gjorda experiment till Finnmarkens
"upphjelpande", som det heter: det ena att regeringen 1680 mot 200
specier årligen till Bergens-boarne förpantade liela handeln i
Finnmarken, till hvilken de och Throndhjems-boarne haft rätt ända sedan 1305;
förpantningen måste upphöra 1685; 1787 blef handeln fri; det andra
att man, för att kolonisera det, under en tid gjorde det till en
depor-tations-ort för tiggare och förbrytare; ännu 1842 deporterades brotts-
üngar dit! *)
Det är naturligt att under sådana förhållanden — på den ena sidan
de hårdhändt skattande och säkerligen bedragande Norrmännen, på den
andra de härjande Karelaxne och deras efterföljare, Nowgoroderne —
Lapparne måste hafva befunnit sig i en förfärlig mellan-hand. De fingo
äfven under senare perioden af detta tidskifte ännu en tredje granne,
hvilken dock, så vidt handlingar upplysa, icke synes hafva varit den
värste, om han ock i sin mon var hårdhändt, det var Svensken.
Svenskarnes beröring med Lapparne började mycket senare än
Norrmännens. Det är ock naturligt att så måste vara, ty mellan Lap-
) Kan det vara traditionen om af dessa skedda rymningar och bedrifna dåd, som göra att
i-apparae äro så gränslöst rädda för röfvare i fjällen? Förf. har ett par gånger haft
tillfälle att, erfara detta, utan att kunna förklara anledningen på annat sätt, då ini förtiden
fruktan är alldeles omotiverad. Denna rädsla omtalas ock af andra, f. ex. Keilhau, sid. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
