Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Öfversigt af Lapparnes senare historia och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 SKOL-UNDERVISN ING
v. Westens lärjungar i andra och tredje hand hölls undervisningen,
åtminstone den religiösa, en tid någorlunda uppe; men mot slutet af
1700-talet och i början af detta sekel började saken förlora sig; han
hölls blott vid ett tynande lif af det norska bibelsällskapet, bildadt
efter det svenska; seminariet i Trondhjem upphäfdes genom ett kongl,
reskript af 1774, hvilket tillika bestämde att norska språket skulle
införas bland Lapparne, hvars ungdom skulle lära kristendomen på norska.
Under nu följande 50 år gick kristendomen och bildningen grymt till
baka. Ar 1821 beslöt Norges storting att det från v. Westens tid qvar
stående lapska seminariets fond skulle användas till bildande af ett nytt
seminarium. Regeringen bestämde att det skulle 1824 öppnas i
Thron-denäs för undervisning i norska och lapska, och 1826 kom det till stånd.
Samtidigt vanns ock den man som förmådde sätta nytt lif i saken.
N. J. Chr. Vibe Stockfleth (f. 1787, † 1866), först militär och
avancerad ända till kaptens-graden, började, 36 år gammal, studera teologi,
mottog två år der efter (1825) Vadsö pastorat och kastade sig med ens
in i en alldeles ny verksamhet, i fullkomligt okända förhållanden, i ett
språk, af hvilket ban knapt kände ett ord. Hastigt utbildade han sig
i språket och till en färdighet större än de fleste infödingars; hans
brinnande, okufliga, till exstas gående nit lät honom under de svåraste
försakelser lefva bland Lapparne; detta, jemte hans djupt kristliga
sinnelag, fram kallade hos honom en svärmisk, ibland till blindhet
gränsande kärlek för folket och till många förflugna idecr och sträfvanden.
Men ädelt har han handlat alltid och verkat stort genom lära och
lefverne. Särskilt har han fäst uppmärksamheten på Lapparnes behof och
förmåga al* civilisation, samt för sådant ändamål genomdrifvit bildandet
af ett lektorat i lapska språket vid Christiania universitet; så länge
Lapparne icke till uteslutande bruk antagit de språk, som talas af de
folk bland hvilka de lefva, måste ock detta lektorat, det enda af sitt
slag i norden, blifva källan för utveckling och underhåll af deras
bildning *).
Kring 1648 uppfördes de första kyrkor i finska Lappmarken, vid
Enare och Kemi träsk; två Finnar, Es. Mansueti och Jak. Lapodius,
*) Det vore önskligt att iifven i Sverige, medelst stipendier, tillfallen bereddes yngre
prester, som ville egna sin verksamhet ät Lapparne, att, under vistande i Christiania,
grundligt inhemta lapska språket. Samma gäller Ryssland. För Finnarne torde det icke vara
så synnerligen behöfligt, då deras språk är så likt lapskan. att de utan betydande
svårigheter och tidsutdrägt kunna lära det på ort och ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
