Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lapparnes nuvarande tillstånd och blick på deras framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DU NORRA SVENSKA LAPPMARKERNAS
457
sen och de stora vattensamlingarna (sjöarna), till det andra trakten för
dessa stora sjöar och likaledes stora myrar, så långt som ännu
barrskog linnes, samt till det sista den återstående delen upp till norska
gränsen i fjällen.
Gränsen mot kustlandet har naturen angifvit och menniskorna lagt
der dessa stora elfvar märkligare börja höja sig öfver hafvet, der
således landet börjar blifva högre och högre. Vid lappmarks-gränsen
ligga nämligen elfvarne 150, 200 till 500 fot öfver hafvet, på ett
afstånd från detta af 8—20 mil; men deras första lopp inom Lappmarken
till de stora sjö- och myr-landen är utmärkt af en hastig och jemn
stigning *).
Till följe af den långsamma stigningen inom kustlandet fram flyta
de större floderna der mera lugnt och späkt, hvar imot de af motsatt
skäl inom lapska skogslandet störta ned med ilande fart. Inom detta
skogsland ligga de stora tallskogarna, de efter elfvarna gående hedarna
och de mellan dem, deras hufvudriktningar följande, skogklädda
bergshöjderna. Jordmånen är inom denna trakt i allmänhet af torr, mager,
sandig och stenig beskaffenhet, marken till det mesta bevuxen med
tallskog och klädd med renlaf.
Det inom och ofvan liggande sjölandet utmärker sig genom sina
vattensamlingar, sina stora sjöar och sina ofantliga myrtrakter. Det
bildar så att säga ett platå-land, med långsam stigning öfver hafvet och
med en bredd af 10—15 mil. Det ligger högre i södra än i norra
delen: i Pite Lappmark omkring 1,400 fot öfver hafvet; i Lule mellan
1,300 och 1,000; i Tornio omkring 1,000 fot. I östra början af detta
sjöland äro stränderne kring de stora sjöarna och bergen vid de stora
myrarne ännu beklädde med barrskog, mest gran; men björken börjar
blifva förherrskande på höjderna och kala bergstoppar framskjuta här
°ch der. Längre in blifva snart bergen mera kala och ju längre man
färdas upp efter sjöarna, desto kortare blir barrskogen, och i vestra
ändan af detta sjöland kan man säga att han i allmänhet upphör. Tallen
ar efter de flesta flod-dalar den som sist upphör, men flerstädes går
granen högre, beroende detta på jordmån och läge. Ståtliga björk-
) Sä har Pite elf viel lapp-gränsen, pä 11 mils afständ frän hafvet, en höjd af 327 fot
°iv®r detta, men har 5 mil der ifrån vid de större sjöarna stigit I ill 1,265 fots höjd;
Jar Lule elf vid lappmarks-gränsen 150 fot, men lilla Lnle elf 6 mil der ifriin vid
»Mki-jaure 889 fots höjd, och stora Lule elf 9 mil der ifrån vid Stuor-lule-jaure 1,275
•pt; sä har Kalis elf pä lappmarks-gränsen 14 mil frän kusten en höjd af -153 fot, men
’igger vid Kalas-järvi 1,571 fot högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
