Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lapparnes nuvarande tillstånd och blick på deras framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN LAPP OCH NYBYGGARE. 471
Det ofta åberopade Lappmarks-reglementet föreskrifver uti 12:te
momentet, att svedjande, — hvaröfver man redan då klagade, liksom öfver
skogarnas ödslande — ej får användas på annat ställe än der åker och
äng skall upprödjas och blott i clet fall att nybyggaren ej, medelst
skogens barkande och rothuggande — "hvilket desto nyttigare är, som
matjord derigenom ickc förbrännes" ■— medhinner det samma; samt i
13:de momentet att så snart någon skogseld förmärkes sig hafva yppat,
det åligger den, som elden varse blifver, igenom natt och dag sådant
kunnigt göra hos närmaste kronobetjent samt kalla till hopa grannar
och angränsande byamän till eldens dämpande, vid plikt och ansvar
efter lag; skynde sig ock alle, som bådade och tillsagde äro, eller eljest
elden varse blifva, till den ort hvarest skogseld å färde är, och vike ej
dädan förr än all fara synes vara förekommen och kronobetjent gifvit
hemlof samt undersökt blifvit, af hvad tillfälle eller genom hvilkens
förvållande elden lös kommit.
Dessa stadganden synas icke förutsätta att nybyggarne sjelfve komma
elden åstad, men detta har, ty värr! i allmänhet varit förhållandet;
senast under den torra sommaren 1868 rasade elden, efter all anledning
ined flit anlagd, ohejdad i de närmast fjällen liggande delarne af Pite
Lappmark, i Lule Lappmark och annorstädes, så att Lapparnes
renbetestrakter i den sist nämda inskränktes till hälften och månge bland
dem nödgades söka nya uppehålls ställen för renboskapen. Äfven under
sommaren år 1871 har elden rasat i öfre delen af Jokkmokk och
Lapparne der motse framtiden med ängslan.
En kortsynt egoism drifver nybyggaren till anläggandet af eld.
l-*et bete för kreatur, han derigenom erhåller, är tillfälligt och räcker blott
några år, efter hvilkas förlopp växtligheten upphör, hvar jemte de ängar
°ch slåtter hvilka skola hägnas från renarnes åverkan, genom förlusten
a’f det skydd den lefvande skogen förut lemnat dem, snart blifva
torra och förlora i växtkraft. Derför att hans blick blott ser stundens
behof, stundens fördel, betänker han dess utom ej, att skogen är hans
bäste vän, att skogen ensam gör landet beboeligt, att skogen, om den
annu ej för honom lnir något synligt värde, i cn framtid kunnat blifva
för honom och hans barn en källa till välstånd.
Huru olika är ej Skogslappens förhållande vid skogsbrand?
Elden är hans värste fiende, ty, såsom ofvan är nämdt, genom den
samma ödelägges renbctcslandet för decennier, ja stundom för århun-
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
