Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lapparnes nuvarande tillstånd och blick på deras framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 STRIDIGHETER MELLAN LAPPAR
berättigade, de vållade skadorna icke så betydande, som de äro
utskrikna och förstorade.
Renarnes betesmarker ligga egentligen å de delar af fjäll-sidorna,
som äro ofvan björkskogs-regionen och å fjällplatåerna; de sist nämda
förekomma dock icke till någon stor areal i Tromsö amt, fjällen gå i
allmänhet upp i spetsar. Den bofastes ängar ligga ej i dessa regioner
och hans kreatur hafva i alla fall tillräckligt stora fält att beta på.
Förnämsta vilkoret för frid mellan den bofaste och nomaden beror der
före, så vida vi kunna bedöma förhållandena, der på, att den förre får
komma fram efter sina gamla flyttningsvägar till de platser, der han
under sommaren plägat vistas med hjorden, eller, om ej de gamla kunna
begagnas till följd deraf att odlingar vid dem skett, att nya
framkomliga sådana honom anvisas; att han söker samman hålla hjorden så
mycket som möjligt under flyttningstågen till och ifrån Norge, och ej,
såsom det oftast tillgår, låter alla större lian-renar begifva sig af förut,
endast åtföljde af de yngre och oerfarne bland barn och tjenare, under
det att korna och kalfvarne, ledsagade af husbonden, husmodren och de
mera erfarne, komma en å två veckor der efter *).
Det är visserligen sannt att fjäll-renen af gammal vana trår mot
vester och blott mot vester om våren, mot öster och blott mot öster
om hösten, och att han dess utom vill uppsöka de betesmarker, å
hvilka han förut uppehållit sig; men det är äfven sannt, att renen under
dessa tåg kan hållas i styr genom uppmärksamhet hos förarne och
genom goda hundar, så vida icke omsigten och följaktligen äfven
renvården och renarnes samman hållning göres omöjlig genom oväder och
stark dimma (tjocka), hvilken senare i Norge ganska ofta sätter in från
hafvet, och så vida ej de bofastes hundar rusa in i renhjorden, skrämma
och skingra denna. Dimman, tjockan, medför ock den faran att renarne
under sådan sjelfve söka hafsstränderna. — Faran för hundarne är nu
mera icke så stor, om lagen tillämpas i dessa trakter, ty de fastboende
äro nu mera ålagde att, under den tid renarne äro i landet, hafva sina
hundar "klubbade". Såsom ett bevis på huru en omsorgsfull renvård
kan segra öfver renens vanor meddelas: att månge Gellivare Lappar,
som förr flyttat ned till kusten i Norge, upphört dermed, och att en
Lapp från Jukkasjärvi jemte en stor renhjord för 2 år sedan, dock ej
’) Dessa sätt att skilja renarna från hvar andra begagnas visserligen äfven i andra
Lappmarker af en del bland Lapparne, men det är icke nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
