Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Haschisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som de indiske fakirerne, alltifrån de äldsta tider
intill våra dagar, utfört och fortfarande utföra. Man
berättar en mängd vidunderligheter, ja alldeles
otroliga förrycktheter, hvilka desse »fromme botgörare»
eller måhända listige bedragare kunna utföra. Det
är kändt, att en fakir t. ex. under årtionden kunnat
uthärda med att oafbrutet stå på en pelare, hvilande
blott på ena foten och med utsträckta armar, eller i
någon annan tröttsam ställning, som för en
människa under vanligt tillstånd är omöjlig att bibehålla
knapt under några få minuter. Härunder emottager
en sådan fakir endast den föda, som af någon
barmhertig förbigående stoppas i hans mun.
Om också naturligtvis mycket i dylika
berättelser är öfverdrifvet och får skrifvas på den
österländska, lifliga inbillningens räkning, så qvarstår dock
såsom ett fullkomligen bekräftadt sakförhållande, att
dylika fakirer otroligt länge kunnat hålla ut med de
mest tröttsamma och onaturliga ställningar, och det
antagandet ligger nära till hands, att de af haschisch
eller churrus erhålla en ovärderlig hjälp vid
utförandet af dylika sina konststycken. [1]
[1] v. Bibra berättar efter »ett ögonvittne», mr Wade, en sällsam
historia om en fakir, som lät »lefvande begrafva» sig i en grift i Lahore,
hvilken grift fullkomligt tillslöts och under sex veckor noggrant
bevakades, för att hindra hvarje möjlighet till underslef. Efter denna tid
öppnades grafven, och fakiren, som var sammanskrumpnad såsom ett
mumifieradt lik, vaknade till lifs igen. v. Bibra synes icke vilja förneka
möjligheten af hvad i denna saga berättas, och hänvisar på åtskilliga djurs
vinterdvala såsom någonting liknande. Om också upprepade intagningar
af churrus kunna försänka en människa i långvarig dvala, så är det dock
ej möjligt, att den mänskliga organismen kan under sex veckor
uthärda ett sådant tillstånd och därtill sakna näring och ombyte af luft.
En annan »sannsaga» af munter natur, däri haschisch utöfvar sin
makt för ett annat ändamål, anföres äfven af v. Bibra. »Tjufvar i
Indien begagna sig, där tillfälle så kan finnas, af haschisch på följande sätt.
I sofrummet, hos den som är utsedd till offer för deras plundringslystnad,
inblåsa de genom lämplig öppning i väggen rök, såsom man antager af
haschisch, och efter någon stunds förlopp träda de lugnt in till familjen,
som skall bestjälas. De finna innevånarne i hyddan i det muntraste lynne.
Ett oupphörligt skratt möter de inträdande och beledsagar deras
sysselsättning med att borttaga och inpacka alla föremål af värde. Allt är ett
hjärta och en själ, och ju oförskämdare tjufvarne plundra, dess större
förtjusning visar den bestulne egaren. Det råder i sanning en oerhörd
frikostighet.» — Indien är visserligen »undrens land», men berättelserna
därifrån öfverskrida också det möjligas och sannolikas gräns, utan någon
synnerlig tvekan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omopium/0075.html
