Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklande, hvilken väg de hafva vandrat från
folk till folk, hvilka storverk de åstadkommit för
mänskligt framåtskridande.
Om svårigheten att läsa runorna vittna sådana
slutmeningar i inskrifterna som dessa: »Råde den,
som kan!» och »Råde den man, som är runkunnig,
dessa runor!» I den sist anförda formeln är ordet
ryndr, som vi öfversatt med »runkunnig», möjligen
att tolka som »trollkunnig», »i besittning af
magiskt vetande». Betecknande är också
användningen af ordet råda, eg. »utfundera», »gissa», »tyda»[1];
man sade t. ex. »råda en gåta», »råda en dröm».
Svårigheten att tyda runorna ökades ofta genom
särskilda konstgrepp, såsom bruket af s. k.
vändrunor eller s. k. lönrunor.
Att färdigheten att inhugga eller inrista
runorna var sällsynt och värderad, bevisas däraf, att
runristaren så ofta nämnes i inskriften. Äfven på
stenar med helt korta inskrifter finner man stundom
omtaladt, hvad den man hette, som huggit in runorna
på uppdrag af den, som »rest stenen» eller »lät
rista». Med en viss stolthet tyckes sonen Ödrik
på Skilstadsstenen i Uppland förtälja, att han själf
huggit dessa runor efter sin fader. Eljest är det
mycket vanligt, att samme runristares namn
träffas på flera stenar. Mot slutet af runperioden
tyckas runristare af känd skicklighet hafva blifvit
flitigt anlitade; – af de tre uppländingarna Yppir,
Bäle och Asmund Karason har den förste satt sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
