Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det heter, att den eller den har ristat eller ristade
runorna, så innebär uttrycket, att ristaren, medan
han är sysselsatt med arbetet, icke tänker på den
närvarande situationen, utan på den situation i fram-
tiden, då någon annan läser inskriften, och då hans
eget, nu pågående arbete, tillhör en förfluten tid.
Detta öfverensstämmer fullkomligt med den latin-
ska brefstilen, i hvilken brefskrifvaren talar om sitt
skrifvande, om sina tankar och känslor därvid, uti
perfektum, och alltså tänker sig försatt till den tid,
då brefemottagaren läser.
Bland runinskrifterna, i synnerhet de yngre
svenska, finnas många, som utgöras af verser, eller
af blandad vers och prosa. Den samling runverser,
som svensken BRATE och norrmannen BUGGE ge-
mensamt utgifvit, upptager ej mindre än 167 num-
mer helt eller delvis versifierade runinskrifter. Till
största delen äro de affattade i de enkla, endast
med bokstafsrim, s. k. allitteration, försedda versslag,
som möta oss i den poetiska Eddan; dock finnas
äfven några prof på rimstafvelser inuti versrader-
na, liksom i den norsk-isländska skaldepoesien. Den-
na tydliga förkärlek för poetisk form är emellertid
icke att betrakta som något säreget för det forn-
svenska skrift-språket, ty vi veta, att våra förfäder
äfven vid muntlig framställning gärna klädde sina
tankar i metrisk och allittererad form, när de ville
göra dem egnade att bättre fästa sig i åhörarens
minne. Men det är visserligen ej utan betydelse,
att denna poetiska form relativt ofta kommit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
