Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Närmare fastställande af uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kultur) hafva mindre att minnas, är det likväl
uppenbart, att af allt det, som nu kallas Sveriges
skönlitteratur, blott en ringa del skulle hafva kunnat
bevaras i folkets minne, och att det bevarade –
särskildt det på prosa affattade – skulle hafva
blifvit ganska mycket förändradt och vanställdt genom
att endast på muntlig väg föras från släkte till
släkte.
Hade vi ej i lång tid begagnat oss af skrift,
så skulle – det må slutligen framhållas – själfva
språket, äfven det talade, hafva varit vida fattigare,
än det nu är. Det skulle hafva saknat uttryck för
en mängd ovanligare företeelser och för de flesta
abstrakta förhållanden och begrepp; det skulle ej
heller hafva kunnat gifva tankeförbindelserna deras
strängt logiska form.
De framsteg i vår kultur och i själfva språket,
som möjliggjorts och åstadkommits genom bruket
af skrift, innebära ämne nog till fortsatta
reflexioner. Men de, som nu redan blifvit gjorda, hafva
kanske förefallit onödigt långa. De äro dock ej
onödiga. Ty de bana oss vägen till inblick i vissa
viktiga egenskaper hos vårt skriftspråk.
Vi kunna nämligen af det sagda märka, att
skriftspråket, i vida högre grad än talspråket, har
en konserverande kraft. Hvad som anförtrotts åt
skrift, kan oförändradt bevaras till aflägsna tider.
Det kan dessutom, mångfaldigadt genom
boktryckarkonsten, i oförändradt skick bringas till otaliga
människor i när och fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
