Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när människan åhör en annans tal, är det
icke blott de hörda orden, som förnimmas i hennes
hjärna och där väcka de motsvarande föreställningarna.
Utom dessa ord, som komma från den
talande och liksom återljuda inom henne, hör hon
vanligen inom sig andra ord, som komma från henne
själf och äro uttryck för de föreställningar, hennes
egen tankeförmåga samtidigt skapar.
När människan talar, hör hon ju (om hon ej
är döf) sina egna uttalade ord, men hon »hör» vanligen
dessutom äfven sina blott tänkta, tysta ord.
Ty tänkandet försiggår i allmänhet mycket
snabbare än talandet och hörandet; därför hinna
äfven andra tankar att tänkas än de, som omedelbart
motsvara de talade eller hörda orden.
Läsandet kan för en öfvad läsare, som läser
tyst, gå med en snabbhet, som synes vara lika
stor som hans egen, tysta tankes hastighet. Men
vanligtvis kommer hans egen tanke inblandad i det
lästa; han interfolierar med reflexioner. Läser man
högt, så blir naturligtvis förhållandet till språket
mycket kompliceradt: man läser, talar, hör och tänker
på en gång; man tänker både på det, man läser,
och på annat.
Att äfven skrifvandet ställer människan i ett
af flera element sammansatt förhållande till språket,
inses lätt. Vi återkomma snart till närmare
betraktande af detta förhållande och påpeka nu
blott den omständigheten, att vid skrifvandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
