Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelar tankespråket, den tysta tanken, en stor roll, ja,
själfva hufvudrollen.
Nå väl – människans eget tänkande finnes
med och måste ju finnas med, på hvad sätt hon
än brukar språket i dess yttre form. Att människans
tysta tanke begagnar ord, hafva vi redan
sagt, äfvensom, att detta inre tankespråk kan förekomma
som ett själfständigt element inblandadt i
uppfattningen eller frambringandet af det yttre
språket.
Det enda förhållande mellan människan och
språket, som är enkelt och oblandadt, är just det
tysta tänkandet själft – då man alltså hvarken
hör, talar, läser eller skrifver, endast tänker. I detta
enkla förhållande böra vi därför bäst kunna studera
förbindelsen mellan tanke och ord, innehåll och
form.
Vidare bör ju det tysta tänkandets form, det
inre språket, hafva nära sammanhang med det yttre
språket. När människan är produktiv, talar eller
skrifver, så måste ju språkformen hafva funnits såsom
inre, innan den blir en yttre. När hon är
receptiv, hör eller läser, måste ju den yttre
språkformen bli en inre.
* * *
Så till vida, och så länge man uttrycker sig i
dylika allmänna ordalag, låter ju allt detta mycket
enkelt och själfklart. – Men vill man tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
