Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
direkt, utan språkets förmedling, öfverflyttas till
läsarens medvetande. Den, som har en mycket
uppövad vana att läsa böcker både på svenska och
flera utländska språk, kan stundom, något litet
efter det han läst en bok, mycket väl erinra sig
innehållet, men ej, på hvilket språk han läst boken.
Men i samma mån som det lästa är till
innehåll eller form svårfattligare, mera nytt och
ovanligt, läser man långsammare, stannar,
reflekterar, läser om, jämför med något föregående eller
följande eller också med andra böcker, särskildt
uppslagsböcker. Man går alltså till väga på ett
motsvarande sätt, som när man för sig själf, utan läsning,
tänker på något nytt, något, som fordrar
tankeansträngning.
Men, det måste betonas: man kan lättare och
säkrare pröfva och bedöma det, som man har
skrifvet, eller helst tryckt, framför sig, än det, som man
blott har inom sig. Vi märka detta bäst, om vi
granska våra egna tankar, sedan vi medskrifvit dem;
de hafva då fått en sinnlig gestalt, i hvilken de
vida lättare kunna göras till föremål för vår kritik,
än när vi blott buro dem inom oss.
När människan är receptiv, blir alltså, som vi
sett, läsandet på det hela ett bekvämare sätt för
tillegnandet än hörandet.
Men när människan är produktiv, har däremot
talandet ett afgjordt företräde framför skrifvandet
såsom medel att lätt meddela sig med andra. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
