Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ännu föga begagnad af författare och kan ej
begagnas för meddelande till hvem som helst. Mera
hjälp har man af förkortningar; dessa tillväxa också
i antal, särskildt i fackskrifter.
Men den vanliga tidsutdräkten vid skrifvande
beror ej endast på teknikens obekvämlighet, utan
äfven och ännu mera därpå, att de flesta
människor äro jämförelsevis föga öfvade i skrifning, d. v.
s. författande. Undantag finnas nog; man träffar
t. o. m. en och annan, som uttrycker sig lika fort
i skrift som i tal, och ej få, som skrifva ledigare
och bättre än de tala. Publicister hafva ofta en
för annat folk hardt när otrolig förmåga att författa
fort och väl. I allmänhet gäller det likväl, att
människor visserligen kunna ha stor öfning i att
författa skrifter af något visst slag, skrifter, som nära
nog gå efter gifna formulär, t. ex. affärsbref; men
komma de in på andra ämnen och former, så går
skrifvandet trögt, äfven om de ledigt nog skulle kunna tala
om samma sak. Det är då skriftspråksuttrycken
för det ifrågavarande ämnet, som icke finnas till
hands för dem.
Skrifver man något, vid hvilket man är
mycket van, så att man är fullkomligt på det klara
med de uttryck, som böra begagnas, då går
skrifvandet så fort, som man hinner föra pennan, och
tankeansträngningen är ringa. Men ju mera man
behöfver tänka på formen och söka uttrycken, dess
svårare har man att fasthålla sin ursprungliga
tankegång, dess mera får det obundna tänkandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
