- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
86

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellertid – i likhet med andra europeiska nationer –
läsa vår skrift från vänster till höger, ej från höger
till vänster, som de gamla hebreerna gjorde, och ej
uppifrån och ned, som kineserna göra, utan vågrätt.
Äfven med afseende på sidor och blad läsa vi från
vänster till höger, medan hebreerna började på den
sida, som vi kalla den sista. Allt detta torde från
början vara blotta småksaker. Men däruti, att vi
helst vilja ha korta rader, på 8 à 9 centimeters
längd, göra vi säkerligen afseende på
bekvämligheten, för att ej anstränga ögat med att löpa för
långt åt båda sidor och för att ej behöfva vrida på
hufvudet. Vidare: ju längre raderna äro, dess
viktigare är det för oss, att de skiljas genom
tillräckliga mellanrum (s. k. mellanslag), på det att vi ej,
när vi återvända till vänsterkanten för att börja ny
rad, taga fel eller hafva svårt att finna den rätta.
I en tidning, där vi vilja snabbt öfverblicka
rubrikerna och utvälja det, som vi mest intressera oss
för, tycka vi om stora sidor, blott raderna (genom
spaltindelning) äro korta nog, ej mer än 6 à 7
centimeter långa. I en bok däremot, som skall läsas
fort och i sammanhang, tycka vi bäst om små
sidor, ej fullt dubbelt så höga som radens längd, ty
vid snabbläsning är den lilla hvila, som erhålles
vid bladens vändande, behöflig och välgörande.
Våra förfäder nöjde sig med stora foliosidor; men
de voro ej heller så uppöfvade i snabbläsning, som
vi äro.

Viktigare än dessa typografiska anordningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free