Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisinnade yttranden i skrift, utgaf HANS JÄRTA
anonymt broschyren: »Några tankar om sättet att
upprätta och befästa den urgamla franska
monarkien.» Skenbarligen motsvarade innehållet titeln,
och censuren anade ej oråd, förrän redan
tusentals exemplar blifvit spridda. De förståndigare
läsarna hade i boken funnit den blodigaste satir mot
ej blott l’ancien régime, utan ock mot enväldet i
allmänhet och den svenska regeringen i synnerhet.
Ja, satiren kan vara så fin, att den i långliga
tider undgått de flesta granskares uppmärksamhet.
Så torde vara förhållandet med ANNA MARIA
LENNGRENS »Råd till min kära dotter». De, som
hörde fru Lenngren själf uppläsa denna dikt,
förstodo nog, hvad hon menade med den. Men de,
som endast läst »Råden till Betti», hafva ju
vanligen uppfattat den såsom riktade mot
kvinnoemancipationen. – Likväl har KARL WARBURG i sin
förträffliga monografi öfver fru Lenngren gjort det
mycket sannolikt, att diktens tendens alldeles
motsvarar tendensen i den bekanta KELLGRENSKA
dikten:
»Min käre gosse, blif ett fån,
en dummerjöns, ett nöt, ett spån,
så går dig allting väl i händer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
