Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (början)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett släktskapsord,[1]
med förnamn eller tillnamn (utan
föregående titel), äfven i skrift vanligen tilltalas på
samma sätt. Och detta faller sig obekvämare i
skriften än i talet, ty för skriften är, såsom vi längre
fram skola se, omväxling nödvändigare.
Fullt så långt i orimligheter som talspråket
går dock ej skriften.
I samtal kan det hända, att den tilltalade
personen benämnes med samma ord, som samtidigt
brukas om en frånvarande. En tjänstflicka lär ha
framfört ett bud på följande sätt: »Madam ba’
Madam låna madam en kaka. Å’ när madam får
baka, ska’ Madam få sin kaka te’ baka.»
Likaledes skall en ung flicka, som var skickad från en
»tant» till en annan, ha utlåtit sig så här: »Tant
ba’ Tant komma å’ hälsa på tant. Å’ om inte Tant
kan komma till tant, så kommer tant till Tant.»
– Medgifvas måste ju, att dylika sammanställningar
knappast kunna räknas till det bildade talspråket.
Men vi måste också medgifva, att samma personer,
som utan betänkande och utan att däri se något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
