- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
143

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om hans skrift har något större omfång, – det är
att förefalla docerande och enformig; och detta
hufvudsakligen just därfor, att läsaren alltjämt måste
mottaga åsikter, upplysningar och redogörelser från
honom ensam.

Skriften och det muntliga föredraget af en
person kunna visserligen icke komma lika långt i
liflighet och spännande intresse, som samtalet kan
komma. Men så väl skriften som det af en person
framförda föredraget söka vanligen vinna något
liflighet genom att till en del efterbilda samtalets
form.

Vi veta, att redan antikens retorer brukade
bringa omväxling i sitt föredrag genom att
framställa frågor. Dessa frågor kunde vara riktade
direkt till åhörarna eller formellt till en motståndare
eller någon annan person, vare sig en närvarande
eller frånvarande. Men frågorna voro alltid ställda
så, att åhöraren ej gärna kunde komma i tvifvel
om, huru de skulle besvaras. Det oaktadt blef
åhöraren, åtminstone skenbart, medverkande; talaren
vädjade till hans intelligens, och åhöraren tyckte
sig vara mer än blott passiv och receptiv. Äfven
moderna skrifter pläga ofta använda s. k. »retoriska
frågor»; detta sker dock hufvudsakligen blott i poesi
och högprosa, ty det är egentligen mot normalprosans
natur. Snarare kan då normalprosan åstadkomma
omväxling genom ett annat gammalt retoriskt
konstgrepp, nämligen att citera, att anföra andras
uttalanden, helst naturligtvis sådant, som de verkligen hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free