Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helt annorlunda är den uppställning, som nu
företrädesvis kallas den kateketiska, och som
brukas vid den första religionsundervisningen äfvensom,
någon gång, till elementär undervisning i andra
ämnen, t. ex. militärväsen. Härvid läggas frågorna
i lärarens mun och svaren i lärjungens; denna
dialogform efterbildar således endast det förhör,
hvarigenom läraren kontrollerar, att kunskapen är
riktigt inhämtad, men är i och för sig icke någon
undervisningsform.
Slutligen bör nämnas, att endast frågor, till
hvilka lärjungen själf har att, med ledning af det
han förut fått lära, finna svaren, uppställas af
läroböcker, eller snarare öfningsböcker, i matematik och
stundom – för att tjäna till hjälp vid en
förståndig repetition – äfven af läroböcker i andra ämnen.
Vi hafva redan förut sett, att läroböcker, ehuru
de, på det hela taget, tillhöra normalprosan, dock
gärna använda tilltalsform, särskildt
uppmaningssatser. Så väl dessa som frågorna blifva
naturligtvis berättigade och prisvärda i den mån, som
lärobokens framställningssätt därigenom närmar sig
verkligt, okonstladt och ändamålsenligt muntligt
undervisningssätt.
Men ej blott i läroböcker, äfven i öfrigt, har
normalprosan svårt att alldeles undvara
frågeformen. Så snart skriften är af något större omfång,
verkar den långa, oafbrutna följden af idel
påståendesatser så tröttande, att knappast den nyktraste
författare kan i den mest sakliga och objektiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
