Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det hastiga talandet nagelfara sina uttryck.
Därför är det också ett ganska riskabelt
företag att framlägga exempel på samtalsspråkets gröfre
bockar i logiskt afseende: få eller ingen skulle vilja
erkänna sig skyldig till att någonsin begå sådana.[1]
Säkrast blir att taga ett »historiskt» exempel.
När en gammal rektor en gång högtidligen
förbjöd sina skolpojkar att lägga stenar i
snöbollarna, påstås han hafva slutat sitt tal med orden
»Den stenen kan komma in i ögat, å’ så blir han
blind, ser Ni. Å’ den första sten, som kastas –
den tar ja’ in till mej å’ klår opp.»
Visserligen utmärkte sig den gamle
hedersmannen långt mera genom praktisk duglighet än
genom litterära förtjänster, men så ologiskt hade
han dock omöjligen kunnat skrifva. Att han
kunnat säga så, förefaller oss underligt, kanske
osannolikt, men hvarför? Jo, hufvudsakligen därför, att
yttrandet förekom i ett gravitetiskt tal inför en stor
åhörarekrets, och vidare äfven därför, att gamla
skolmän eljest pläga uttrycka sig strängt korrekt.
Men i ledigt, otvunget samtalsspråk hade det
alltför fria bruket af pronomina och bristen på
formellt sammanhang verkat betydligt mindre stötande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
