Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vågar t. o. m. påsta, att mången af oss – jag
fritager ej mig själf – i sina hvardagliga samtal
med nära anhöriga och vänner emellanåt kan råka
behandla logiken och syntaxen med lika stor
vårdslöshet, och detta utan att han själf eller hans
åhörare fästa synnerlig vikt därvid.
Bland de i samtalsspråket – men ej i vårdadt
skriftspråk – förekommande felen mot
sammanhang, reda och klarhet, hafva vi redan vidrört dem,
som angå pronomina. Sådana fel äro ytterst
vanliga. Särskildt uppträda han, det (de’) och de (di)
tidt och ofta i samtal, utan att tydligt och bestämdt
visa tillbaka på föregående substantiv.
Vanlig är också vårdslöshet i ordföljden, t. ex.
då en relativsats kommer efter annat substantiv
eller pronomen än det, hvartill satsen rätteligen hör;
eller då ett adverbial kommer som ett extra tillägg
i satsens slut: »Den, som vore frisk bara!» o. d.;
eller då adverbialet drages från den styrda satsen
in i den styrande: »I morgon tror ja’ säkert (att)
ja’ ska’ bli färdig», o. d.[1]
Emellertid får man vid bedömandet af
språkriktighet ej hålla alltför hårdt på logiken.
Särskildt måste man taga hänsyn till den ändring i
uppfattningen, genom hvilken det, som var ologiskt,
småningom blir logiskt. Se här ett exempel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
