Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våra skolgrammatiker gilla ännu icke sådana
konstruktioner som »Kungen af Danmarks
bröstkarameller» (i st. f. »Kungens af Danmark» ...),
»De’ ä’ herrskapet på Ekas hästar» (i st. f.
»herrskapets på Eka» ...). I dylika fall hafva likväl för
den nutida språkkänslan de båda med prepositionen
förbundna substantiven sammanvuxit till ett enda
begrepp. Talspråkets från denna synpunkt alldeles
riktiga åtgärd att låta genitivändelsen -s inträda
först vid uttryckets slut har i danskan och
engelskan länge sedan ingått uti skriften, äfven den
mest vårdade. Men det svenska skriftspråket är
– såsom vi snart skola närmare utveckla – i
ytterlig grad konservativt.
Den gamla åsikten, att språkets byggnad,
särskildt den syntaktiska, utgjorde eller borde utgöra
en noggrann tillämpning af logikens lagar, är
visserligen numera öfvergifven, men har dock, kan
det tyckas, full giltighet i de regler, man brukar
uppställa för satsförbindelserna i skriftspråket,
särskildt normalprosan. »Hufvudsak i hufvudsats, bisak
i bisats!» eller »Det för tanken underordnade skall
också i formen underordnas,» heter det ju; och när
prosan samvetsgrant följer dessa regler, inträffar
det, som vi veta ganska ofta, att bisatserna måste
draga under sig nya bisatser, »bisatser af andra
ordningen», dessa åter ytterligare nya o. s. v.
Stundom kommer man ända till bisatser af fjärde eller
t. o. m. femte ordningen. Men då har också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
