Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande sammanhänga med skriftspråkets strängare
kraf på exakthet. Ty när tankespråket gång på
gång använder samma konstruktionssätt eller samma
ord, så får man darför icke taga för gifvet, att
enformigheten nödvändigt fordras af innehållet. Tvärt
om beror den ofta nog endast därpå, att talspråket
alltför ofullkomligt bearbetat tankespråkets fria
form. I de flesta individers tankespråk är ju
förrådet på ord och vändningar relativt inskränkt. Då
man tänker för egen räkning (och alltså begagnar
endast det inre språket), brukar man samma ord
eller vändning än i en, än i en annan betydelse, d.
v. s. för hvarje särskild gång inlägger man i ordet
eller vändningen en särskildt betydelsenyangs, som
är tillräckligt klar för en själf, men som visst icke
skulle vara lika klar för andra personer, utan ofta
är rent tillfällig och individuell. Det lediga,
otvungna samtalsspråket hinner icke eller vårdar sig icke
om att för hvarje särskildt fall genom därtill
lämpliga ord eller konstruktioner framhålla den
speciella betydelsenyangsen.[1]
Af skriftspråket däremot kräfves en
omsorgsfullt genomförd omväxling i uttrycken, hvilken
noga ansluter sig till skiftningen i betydelsen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
