Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej nog härmed. Äfven då ingen märkbar
betydelseolikhet föreligger, måste man i skriften söka variera
uttryckssättet; uraktlåtenhet att göra det betraktas
som bevis på klumpighet och ovana vid pennans
begagnande.
Stor enformighet i uttryck verkar ju alltid
trötthet och leda.[1] Men hvarför gäller detta i så
mycket högre grad den skriftliga än den muntliga
framställningen? Anledningarna äro af flera slag.
Af något inflytande är det ju, att man vant
sig vid att visa större öfverseende mot det
oförberedda muntliga anförandet än mot det förberedda
skriftliga.
Viktigare är dock den vida större hastighet,
hvarmed man tillegnar sig det skrifna;
förekomma i skrift alltför likformiga uttryck, så göra de
intryck af att följa mycket närmare hvarandra, än
de skulle göra, om samma framställning
uppfattades i hörandets långsammare tempo; därtill
kommer, att det hörda kraftigare ur uppfattningen
undantränger något förut hördt än det lästa något
förut läst.
Men viktigast är, att det muntliga föredraget
eger sina särskilda medel att åstadkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
