- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
167

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men äfven de sistnämnda, hur utslitna de än äro
i samtalsspråket, hållas fortfarande genom gammal
häfd bannlysta från normalprosan.

Huru stor skilnaden mellan normalprosans och
samtalsspråkets ordförråd på detta område för
närvarande är, kunna vi genom några exempel göra
klart för oss.

När man vill på normalprosa uttrycka, att
någon går någonstädes eller aflägsnar sig, så nödgas
man använda ett af dessa verb eller något med
dem likartadt, t. ex. vandra, begifva sig; det sätt,
hvarpå rörelsen eger rum, uttryckes vanligen genom
adverbial, ty endast mera undantagsvis har
normalprosan till sitt förfogande ett verb, som ej blott
angifver rörelsen, utan tillika dess sätt, t. ex.
springa, hoppa, marschera, skynda (bort, åstad) o. s. v.
Samtalsspråket däremot kan, för att karaktärisera
rörelsens sätt, välja emellan ganska många
målande verb, som äro mer eller mindre skämtsamma,
och af hvilka knappast något enda skulle tålas i
vanlig normalprosa. Trippa, tulta, rulta, stulta,
strutta, klifva, pulsa
(i snön), klampa, stöfla, toffla (i väg),
tassa (omkring), lunka, luffa, lufsa, trafva, traska, streta
(i väg), ränna (ut, omkring), skena, kila, äro ju alla
rätt allmänna i tal, likaså larfva (åf), loma (åf), pallra
eller knalla sej (åf), dunsta eller drypa (åf); i somliga
delar af Sverige säger man också smita (ut, in, i
väg), ranta (omkring), sjåfva (t. ex. öfver golfvet),
asa sej (bort), och, för att beteckna snabbt
springande, skala, skubba, gno, m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free