- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
185

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del af det, som vi under »samtal» meddela
hvarandra, meddelas icke genom tal, utan genom åtbörder,
miner och blickar. Ur denna synpunkt vore
»umgängesspråket» korrektare.

Åtbörderna kunna ju möjligen synas ha mindre
betydelse för oss svenskar. Vi, liksom andra
nordbor, använda ju åtbörder vida mindre, än de lifligare
sydborna göra. Detta är utan tvifvel orsaken till,
att pantomimen hos oss icke kunnat få någon
blomstring såsom konstart. Men åtbörden är likväl ingen
oviktig faktor i vårt umgängesspråk. Det är väl
sant, att vi icke ega ett så utbildadt teckensystem
af åtbörder som italienarna, hvilka t. ex. (som Viktor
Rydberg berättar) kunna ofelbart afvisa sina
efterhängsna tiggare genom att göra ett visst tecken
med fingrarna, – eller som de döfstumma, hvilka
t. ex. slicka fingerspetsen, då de mena salt, men
hela fingret, då de mena olja. Det är också sant,
att de »stora» gesterna hos oss ej tillhöra god ton
och ursäktas endast hos mycket lifliga personer eller
hos dem, som äro i stark sinnesrörelse. Sådana
kunna ju stampa af vrede eller otålighet, slå näfven
eller flata handen i bordet för att gifva eftertryck
åt sina ord, eller slå sig med handen på benet för
att gifva uttryck åt sin förtjusning, eller lyfta armen
vid hot eller vid bedyrande, eller föra de öppnade
händerna från hvarandra för att visa, att något är
slut eller omöjligt o. s. v. Men dylika »stora» gester
äro i det bildade umgänget mera ovanliga.
Axelryckningen, för att uttrycka: »Ja’ bryr mej inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free