- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
186

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om’et!», »Ja’ kan inte hjälpa’t», »Omöjligt»,
»Ingenting alls» m. m., är icke heller någon allmän svensk sed.

Men vi hafva likväl icke så få åtbörder till
allmänt bruk och med bestämd betydelse. För att
göra klart, huru stor roll de spela i
»umgängesspråket», blir det nödvändigt att taga en utförligare
öfverblick af den.

En bugning betecknar ett vördnadsfullt
instämmande eller tacksamhet, men kan också vara ironisk.
Pekfingret på munnen betyder »tyst!» När man
klår sig bakom örat och vanligen tillika grinar,
visar man villrådighet och tveksamhet. Genom att
föra händerna långt från hvarandra kan man
beteckna något mycket stort, liksom man genom att
hålla dem nära hvarandra betecknar något litet.
Något mycket litet visas på nageln eller mellan
tummen och pekfingret, t. ex. vid utsägande af orden
»inte så mycket som så!» Vinkar man med
handen åt sig, betyder det: »Kom hit!» Vinkar man ifrån
sig, betyder det: »Gå din väg!» Ett lyft pekfinger
uttrycker ju hot eller varning eller ock blott
inskärpande af det, man säger.

Ändå allmännare äro rörelser med hufvudet.
Då svaret består i en nick eller en skakning på
hufvudet, misstager sig ingen svensk på meningen;
hos några andra folk hafva dessa tecken motsatt
betydelse. Genom att luta hufvudet åt sidan förstå
särskildt fruntimmer att ådagalägga sin sympati och
sitt intresse eller ock att understödja en i ord eller
min uttryckt bön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free