- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
192

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något af de verkligen uttalade orden antyda det
eller de utelämnade.

*



Uteslutandet drabbar i synnerhet vissa
predikatsverb och personliga pronomina såsom subjekt.

Vi hafva redan i de nyss anförda exemplen sett,
att inledningsorden: »Var så go’ å ge mej», kunde
saknas, då det af situationen är tydligt, att man
begär något. Alldeles dylikt är förhållandet i många
andra slags uppmaningssatser, t. ex: »Hit me’ yxan!»,
»Längre ut från lann!», »Mera åt höger!», »Ner me’
flaggan!», »Hattarna åf!», »Ut!» och kommandoorden:
»Gevär för fot!», »På axel gevär!» o. s. v. I alla
dessa tillfällen har imperativen af ett verb, som
betecknar rörelse, transitivt eller intransitivt, blifvit
uteslutet och kan lättare saknas, därigenom att
målet eller riktningen angifves medelst ett adverbial.
[1]

Anmärkningsvärd är också formen på de afbrott,
som höras i församlingar. Till en lågmält talare
ropar man blott »högre!» i st. f. »tala högre!» I
riksdag och andra parlamentariska församlingar
ropar man till talmannen eller ordföranden:
»Proposition!» i st. f. »Framställ proposition!» Och de
gemensamma rop, som höjes af en folkmassa, bestå
ofta af blott objektet, medan de styrande orden »Vi


[1] I liflig berättelse utelämnas på liknande sätt äfven
imperfekt (eller presens); välbekanta äro särskildt »ramsor», sådana
som denna: »Å’ katten på råttan, å’ råttan på repet, å’ repet
på slaktarn, å’ slaktarn på oxen» o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free