Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är rätt egendomligt att iakttaga, hur detta
förkortande i vår tid pågår; vi vilja här, i förbigående,
kasta en hastig blick på några mera kända fall af
denna utveckling.
Till en brefbärare kan man visserligen säga
fullständigt: »Har herrn nå’nting te’ mej?» men man
säger troligen oftast blott: »Nå’nting te’ mej?» och
låter orden »Har herrn» ersättas af ett kort
mummelljud eller också alls icke höras.[1]
– En tjänare,
som framför en hälsning, kan i st. f. »Ja’ skulle
hälsa så mycke’ från majorns å’ fråga», säga: »Hälsa
så mycke’ från majorns å’ fråga». Det märkligaste
är, att vare sig de inledande orden »jag skulle»
föreställas af ett litet mumlande eller alls icke
antydas, så tror den talande, att han utsagt dem, och
den hörande, att han hört dem.
Detta utplånande af vissa ljud förekommer
naturligtvis i synnerhet uti sådana samtalsformler, som
ständigt brukas och just därför kunna blifva
begripliga, fastän deras yttre blir alltmera nött och
stympadt. Frågorna »Hva’ befalles?» och »Hva’ sa’ du?»
förekomma nu allmänt uttalade »Hvafalls» och
»Hvasa?» Vi märka, att de svagast betonade
stafvelserna bortfallit och de långa förkortats. Ännu starkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
