Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke tänka någon hufvudsats, och att vår
tankegång alltså härvid är logiskt ofullständig.
Det är för öfrigt icke blott i vårdslöst
hvardagstal, som ofullständighet af detta slag
förekommer. Äfven i högtidligare muntlig framställning
händer det ofta, när försatsen tilldrager sig största
uppmärksamheten (och helst när den göres utförlig),
att eftersatsen alldeles glömmes bort, – utan att
åhöraren märker det. Men en stenograf, som
upptecknar talet, kommer lätt under fund med bristen.
Så berättas det, att en gammal protokollsförare vid
riksdagen, då han fick höra numera aflidne grefve
Erik Josias Sparre berömmas som talare, skulle ha
utropat: »Hah! han ä’ skyldi’ mej minst 200
eftersatser!»
Skriftspråket tillåter i allmänhet icke dylika
förkortningar, och allra minst kan normalprosan
göra det. Med särskild samvetsgrannhet undviker
normalprosan det slags uteslutning af en
hufvudsats, hvarigenom bisatsen kan tyckas träda i
förbindelse med en annan hufvudsats, till hvilken den
ej hör. Om någon t. ex. säger: »Ja’ gillar inte
ditt uppförande, eftersom du nödvändigt ville
höra min mening», – så står bisatsen naturligtvis
icke som bestämning till satsen »Ja’ gillar inte ditt
uppförande», utan till den utelämnade satsen: »de’
säjer ja’ dej». På en liknande uteslutning beror
sammanställningen: »Ångbåten kommer kl. 4, om ja’
får lof att lägga mej i herrarnas samtal[1].»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
